Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristen. Kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331 KRISTEN. KRISTENDOM. KRONA.
saknas, saknas också den andra. (Lobstein.) — Unga kristna äro
vanligen otåliga. De anse alltid, att Guds domar öfver den gudlösa världen
komma för långsamt och för sent. Om de finge regera, skulle de ofta
låta falla ner eld från himmelen, medan Gud tålmodigt väntar. Sålunda
äro de snabba till att döma och fördöma syndare, till hvilka Herren säger:
jag fördömer dig icke. Grunden till denna otalighet ligger däri, att man
själf ännu icke nog erfarit det outgrundliga djupet af Guds nåd och kärlek
och därför icke har nog förtröstan till Herrens barmhärtighet äfven med
hänsyn till andra. Äldre kristna kunna icke alltid skicka sig i nya
förhållanden och i en ny omgifning. Egenheter och kantigheter i deras
karaktär framträda då pa nytt. »Det gamla är mildare» gäller väl om vinet,
men icke om alla kristna. Sa urskuldar man också med de många åren,
hvad skriften icke uiskuldar, man fortgår en liten tid pä detta sätt och
upphör därigenom att växa till den invärtes människan, så att man i
stället för att vara fullkomlig och utan alla brister visar sig öfverallt
brist-full. (Harbcck.) — Vår kristendom får icke vara något, som vi vid behof
kunna lägga ifrån oss och åter påtaga, nej, den måste vara det, som sätter
själen i rörelse, den egentliga inre drifkraften, lifshjulet. (Funcke.) —
Kristendomen är en sa beskaffad l.fskraft, att den mås’e uppenbara sig.
Om den har silt säte i hjärtat, skall den hafva inflytande på och bestämma
detsamma. Den måste bilda karaktären, och karaktären kan lika litet
lefva och finnas till utan att gifva sig tillkänna i det yttre, som trädet
kan hafva sin lifskraft utan att drifva knoppar och blad. — Sann
kristendom är detsamma som helgelse. Den nöjer sig icke med goda känslor
eller mod de yttre formerna af gudaktighet, kyrklighet och ärbarhet. Den
är medvetandet af personlig gemenskap med Gud, en vandel inför Gud i
rättskaffens rättfärdighet och helighet. — Det finnes många kristna, om
hvilka man under klagan måste säga, fastän i annan mening än den gamle
Isak: »Kosten är Jakobs, men händerna äro Esaus». — Icke att synas
utan att vara en kristen är något stort. (Hieronynus.) — Det skulle snart
icke mer finnas några hedningar, om vi voro sådana kristna som vi skulle
vara. (Krysostomus.) — Världen bedömer kristendomen efter de kristna
och gläder sig, när den finner alla slags fel hos dem, sa att den kan drifva
gäck därmed. Men man måste bedöma kristendomen efter Kristus, och då
skall man icke finna något fel hos densamma. (Vicdebannt) — Ur den
hebreiska kulturen gick kristendomen ut, och kristendomens inträde i
mänskligheten är dock den märkvärdigaste händelse, som har timat i
världen. (IF. E. Svedelius.) — Det går lätt att i katedern resonnera bort
vissa stycken af kristendomen och där vara lycklig, men i lifvets kval,
sorger och nöd är det icke lika lätt att vara nöjd med de fragment, man
icke lyckats boitförklara. I aderton hundra år har det visat sig, att det i
nöd och bekymmer är godt att hafva en ostyckad kristendom. (S. Ribbing.)
Kan sådant kallas för kristendom? — D:r Bädecker
omtalar, att han på en resa nödgades taga in på en
gästgifvaregård. Skränet och oväsendet af de druckna gästerna
ooh uppretade kortspelarna var nästan outhärdligt.
Gäst-gifverskan var katolik. D:r B. gjorde henne några föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
