Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
KYBKA.
hans uppenbarelse kunde en kyrka komma till stånd. I biblisk mening
förstå vi därför med kyrka gemenskapen af dem, som dyrka Gud enligt
hans uppenbarelse. 4. Kyrkans väsen ålägger oss plikter emot henne.
Hvar och en är förbunden att sluta sig till kyrkan, emedan förakt för
densamma förråder likgiltighet mot mänsklighetens heligaste intressen.
Hennes ofullkomlighet och hennes förfall, som blott faller medlemmarna
till last, berättigar ingen till att lämna kyrkan. Hennes brister göra det
fastmer till en tvingande plikt för en hvar medlem att arbeta på hennes
återställande och uppbyggande. Hvarje medlem är förbunden att efter
sina krafter befordra kyrkans ära och är fördenskull isynnerhet skyldig att
akta och deltaga i kyrkans gudstjänstliga handlingar, hvilka äro de
förnimbaraste tecknen till hennes lif och de förnämsta medlen för henne3
vidmakthållande.
Liknelser: I den gamla kyrkan var ett mot himmelen seglande skepp
sinnebilden af den kristna kyrkan och af hvarje kristen själ, som tillhörde
henne. — Skeppet på sjön Genesaret. — Sädesfälten vända sig icke till
skördemännen med begäran om att varda inbärgade, utan skördemännen
gå ut på fälten för att afmeja och inbärga deras skördar. Världen skall
heller aldrig komma till kyrkan för att blifva salig, kyrkan måste gå till
världen för att förkunna henne frälsning.
Strötankar: För agnarnas skull far man ej öfvergifva Herrens lada eller för
de dåliga fiskarna slita sönder nätet eller för kärlen till vanheder skiljas
från Herrens hus. En hvar se själf till, att han kan blifva hvetet och
kärlet till heder. (Augustinus.) — Änskönt Guds kyrka blifvit grundad
af en stor byggmästare, har den ändock till följd af bristerna hos
byggnadsämnet, af hvilket den blifvit uppförd, sina brister och skall alltid hafva
sådana. Om blott grunden blifver ståndande, måste man fördraga de öfriga
bristerna och låta dem såsom mänskliga passera. (Paolo Sarpi.J — Den, som
älskar Guds hus, älskar utan tvifvel kyrkan, det är de troende heliga
människor, som älska Gud af allt sitt hjärta och sin nästa såsom sig själfva.
(Augustinus■) — Det är visst, att om statskyrkan hos oss skall hafva en
framtid, så måste hon ställa sig på verklighetens grund och botten samt
afsäga sig alla de osanna och högt flygande anspråk, hvilka gå ut på att
göra henne till mera än hon är och efter sin natur kan vara. Men hvad
blifver statskyrkan, om hon icke längre får erkännas såsom en Kristi kyrki
i egentlig mening? Hon blifver, så lyder svaret, just det, som ligger i
själfva namnet statskyrka, det är en nationell anstalt i kristendomens tjänst,
som har till ändamål att för vårt folk förmedla tillträdet till kristendomens
välgärningar, eller, för att se saken från en annan synpunkt, att såsom en
del af himmelrikets not (Matth. 13) insamla människor till Guds rike, och
är icke detta en tillräckligt stor uppgift för henne? (O. F. Myrberg.) —
Den stora högtidstanken i Sveriges kyrka är denna: Kyrkan vill i sig
samla allt Sveriges folk, icke att det må bli endast ett kyrkfolk, utan pa
det att Sveriges folk må bli ett Guds folk genom Jesus Kristus.
Sveriges kyrka vågar genom själfva sin tillvaro tro, att Sveriges folk kan bli
ett Guds folk. Djärfvare tanke har aldrig tänkts i Sverige. Såsom
folkkyrka skall kyrkan omfatta — Sveriges folk. Hon får sålunda icke bli
en klasskyrka eller partikyrka. Arbetare och arbetsgifvare skola med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
