Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYKKA.
339
glädje kunna tala om »var kyrka». Folkkyrkan får ej heller bli en
sektkyrka. Då sviker hon oekså sin tanke. En sekt blir kyrkan om hon ej
kan tillfredsställa alla sunda behof, eller om hon ej ger rum för olika
fromhetstyper. Kyrkotanken är en barmhärtighetstanke. Hur gripande
tar sig ej den tanken uttryck. Med samma kärlek möter kyrkan barnet
från fattigstugan och barnet från herrgården. Hon glömmer inte fången i
ensamheten, dåren i cellen, den lidande på sjukbädden, den unge, som
tjänar sitt land. Som en mor vill hon räcka till för alla och äfven det
barn, som förbannar hemmet, vill hon innesluta i sin kärlek. (M.
Björkquist.) — Kyrkan är Herrens hus, tornet en fingervisning mot himmelen,
klockorna Guds kallande röst, dopfunten en öppen brunn för det nya lifvet
och mot all svnd, altaret Guds bord, predikanten en fridens budbärare.
Den skröpliga farkosten. — Det finnes i våra dagar
många, som misskänna kyrkans värde och hellre vilja sakna
dess fördelar än finna sig uti dess ofullkomligheter. För
dessa är följande lilla berättelse att anse såsom ett ord i
sinom tid. — Terstegen for en gång tillsamman med en
separatist uti en ganska bräcklig farkost. Vattnet hvarpå de
färdades var också mycket oroligt, så att böljorna
understundom slogo in i båten. Faran blef med hvarje ögonblick
allt större. Slutligen frågade Terstegen sin reskamrat, med
hvilken han nyss samtalat om kyrkan, öfver hvilken
sepa-ratisten icke nog kunde utgjuta sitt missnöje: »Månne det
inte är bäst, att vi lämna denna skröpliga farkost och
försöka frälsa oss genom simmande? Båten kan snart sjunka
eller sönderslås af böljorna. Hans skröplighet är stor och
uppenbar.» — Den tilltalade svarade med häpnad: »Nej, för
Guds skull, nej! Det är långt säkrare här i båten, än om
vi kasta oss ut i öppna vattnet.» -— »Just samma mening har
jag om kyrkan», sade Terstegen, »därför blifver jag i båten,
ehuru jag ser dess skröpligheter. Jag vill hellre tillhöra en
skröplig kyrka än ingen. Jag sätter min lit till Herren, att
han skall rädda oss från all fara och, fastän farkosten är
bräcklig, hjälpa oss fram till stranden.:
En bespottare. — I en by gjorde sig en ung man från
den närbelägna staden lustig på kyrkans bekostnad och
utbredde sig i långa tal om kyrkan och hennes bestämmelser.
Slutligen utropade han: »Det kommer aldrig att blifva bättre,
förrän det växer gräs på alla de platser, där kyrkorna nu
stå!» Den unge mannen, som tyckte att han talat
utomordentligt vist och förståndigt, smög sig emellertid skamfiat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
