Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyskhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYSKHET.
345
ligen lofvade att visa honom ett konststycke, hvarigenom han
skulle blifva den lyckligaste människa bland dödliga.
An-skönt mannen var fast besluten att fullborda sin vilja med
afsende på henne, så ville han dock dessförinnan lära sig
detta konststycke, och frågade henne därom. Hon sade: »Jag
behöfver blott säga några ord, och du kan sedan pröfva
konsten på mig själf.» Hon knäböjde därefter, gjorde
korstecknet och sade sedan: »Herre i dina händer befaller jag
min ande!» Härpå bad hon honom att utan fruktan gifva
henne ett hugg med en skarpslipad sabel, ty det skulle icke
skada henne. Den okyska människan drog sin sabel och
af-högg i ett enda hugg hufvudet på den kyska jungfrun, och
måste sålunda mot sin vilja beskydda hennes ära.
Människohjärtats fönster. — Till den kristliga
ärbarheten hör äfven sedliga och anständiga åtbörder. Man
berättade också förr i tiden för barnen följande saga: Sedan
Gud skapat människan, förde han henne till en vis man och
frågade, om han fann något fel på denna skapelse. Den vise
mannen säges då hafva svarat: »Den är nog ett riktigt
mästerstycke, men du har likväl glömt en sak. Jag ser, att
människan har en ond skalk sittande i hjärtat; människohjärtat
är ett förvändt ting, och du borde därför gjort ett fönster
därpå, så att man genast kunde hafva känt igen det onda
och skalkaktiga hjärtat.» — »På intet vis», sade den käre
Guden, »är denna klagan berättigad. Jag har icke glömt
fönstret till hjärtat, ty jag har satt det i ansiktet, i ögonen och
åtbörderna, och härpå kan en vis man känna igen den
hemliga skalken i hjärtat.» — Man brukar fördenskull också säga
i ett ordspråk: »Åtbörderna äro hjärtats fönster.»
Den kyska Potamiana. — Under de svåra förföljelser,
hvilka i medlet af tredje århundradet under käjsar Decius
ägde rum emot de kristna, var där i Alexandria en ung
kristen flicka vid namn Potamiana, hvilkens utomordentliga
skönhet ådrog henne allmän uppmärksamhet. Ifrigt
eftersökt af flera lättsinniga unga karlar undgick hon genom
fastheten af sin tro alla snaror. Bland andra hade ägaren
af det gods, där hon var född, på henne kastat vällustiga
blickar. Han lät tillkalla henne, försäkra henne om sin
kärlek, tillbjöd henne dyrbara skänker och hotade henne
slutligen med allt ondt, om hon ej ville foga sig efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
