- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
349

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄRLEK I ALLMÄNHET.

349

Den som har kärleken i hjärtat springer — flyger, är glad, han är fri
och låter sig af ingen hållas tillbaka, han gifver allt för allt, ty han
hvilar i Gud, från hvilken allt godt utgår. (Kempis.) — Tro blott, och
du skal älska. Tro mycket, och du skall älska mycket. Kärleken finner
honung, där afunden och hatet finna endast gift. —
Vara ung ocli icke älska,
vara man och icke verka,
gammal och ej värd att äras,
hvilket ödsligt lif! Det icke
ens förtjänar lif att nämuas.

Kärlekens minnestaflor. — En gång for en släde med
ilande fart öfver de ryska slätterna. Vintern var skarp,
mycken snö hade fallit, och vargarna voro hungriga. Men
hvad hungriga vargar hafva att betyda veta vi i Sverige
nu mera icke mycket, men ryssarna veta det. Den ryske
adelsman, som med sin hustru satt i släden, visste det
också samt äfven tjänaren, som skjutsade dem. Därför körde
de undan så fort som hästarna förmådde springa. Men det
dröjde icke länge, innan de fingo höra ett tjutande i fjärran.
Det närmade sig mer och mer, huru raskt hästarna än sprungo,
och snart var släden omringad af en hop hungriga vargar.
Adelsmannen var väl beväpnad och sköt på dem, så fort
han kunde, och han träffade väl. Men om han också dödade
många vargar, så återstod ännu alltid flera. Han insåg
snart nog, att både han själf, hans hustru, hans dräng och
hans hästar gingo en säker död till möte. Då räckte den
trogne tjänaren sin herre tömmarna, i det han utbrast: »Sörj
för min hustru och mina barn.» Härpå kastade han sig ur
släden midt in i varghopen. Husbonden piskade på
hästarna, de ilade framåt som stormvinden och snart blickade
ljus från människoboningar dem till mötes. Adelsmannen
var räddad tillika med sin hustru. Då tänkte han med
djupt vemod på sin trogne tjänare och återvände med ett
antal modiga män till skogen, där striden med vargarna
utkämpats. Vargarna funno de ej, endast några afgnagna ben
af den trogne tjänaren. Adelsmannen lät på denna plats
uppsätta en tafla med inskriften: »Ingen har större kärlek
än den, att man låter sitt lif för sina vänner.» — Men jag
vet ett ännu härligare exempel. Den minnestaflan finnes i
1 Joh. 4 kap. och 10 vers och lyder: »Däruti består
kärleken, icke att vi hafva älskat Gud, men att han har älskat
oss och sändt sin son till försoning för våra synder.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free