Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 KÄRLEK TILL FÖRÄLDRAR.
hustru fann, hvad hans hjärta längtade efter, hade nu icke
behof att lefva på samma förtroliga fot med sin moder som
hittills, fastän han visst i alla afseenden var en god son.
Modern var en andäktig kvinna, gick ofta i kyrkan och
flitigt till den heliga nattvarden och menade, att lion
därigenom troget sörjde för sin själ. Men hon märkte icke, att
misstanken att blifva tillbakasatt af sin son så bemäktigat
sig henne, att den födt bitterhet i hennes hjärta både mot
sonen och sonhustrun, som hon missunnsamt betraktade som
ägarinnan till hennes rättmätiga egendom. Bitterheten emot
sonhustrun växte mer och mer och öfvergick slutligen till
uppenbart hat och fiendskap. Allt hvad sonhustrun gjorde
utspriddes och vanställdes bland människor, så att hon snart
blef ansedd som en mycket dålig kvinna. Aldrig fick hon
af sin svärmor en vänlig blick, aldrig ett godt ord, utan
måste alltjämt utstå alla möjliga smädelser. Hon själf gaf
likväl aldrig anledning härtill, ty hon bemötte alltid sin mans
moder med all kärlek och saktmod; men hela nätterna
igenom grät hon, bad och kämpade med Gud om frid i sitt
hus. Därför intogs ock aldrig hennes hjärta af
hämndgirighet emot den, som förstörde hennes husliga lycka, utan hon
nedhämtade alltid ny kraft till att med ännu större
vänlighet och ödmjukhet kunna bemöta den hårda modern. Men
sökte hon med barnslig omsorg att då och då oförmärkt
bevisa henne små tillgifvenhetsprof, som för en åldrig kvinna
ofta äro så efterlängtade och nödvändiga, så afspisades hon
med de orden: »Du behöfver inte göra dig besvär för min
skull.» Om sonhustrun hade några angelägna göromål utom
hus, och hon då med all beskedlighet bad modern att gifva
något akt på de små barnen, så att det ej skulle hända dem något
ondt, så afslog hon detta rent ut. Ja, till och med de
vänligaste och mest enträgna böner förmådde icke uppmjuka
moderns hårda hjärta. Då återstod för dottern intet annat
än att i tålamod underkasta sig Guds vilja, som lade uppå
henne sådant lidande, och att under bön för den förblindade
moderns välfärd vänta, tills Gud åter toge detta kors ifrån
henne. I tretton år måste hon bära det, ty svärmodern
förändrade sig icke före sin död och lärde icke att inse sitt
hjärtas bedröfliga tillstånd. Med djupaste smärta i sin
själ såg den ödmjuka sonhustrun henne skiljas ifrån detta
lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
