Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek till föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
KÄRLEK TILL FÖRÄLDRAR.
Hvem vill likna denne yngling? — En adertonårig
bonddräng i Wurtemberg hörde, att hans föräldrar, som voro
fattigt dagsverksfolk, hade förlorat sin enda ko, och att mor
och far — det var hans styffar — voro i djupt bekymmer,
liuru de skulle kunna få pänningar för att köpa sig en annan
i hennes ställe. De hade hittills knappast haft något annat
att lefva utaf än mjölken af denna ko. Stode ock lyckan
dem bi, så kunde de dock knappt hoppas att inom ett år
bespara så mycket pänningar, som behöfdes för att köpa en
annan. Föräldrarnas bekymmer gick sonen mycket till
hjärtat, hvarför han vände sig till sin husbonde och sade: »Gif
mig en af edra kor, jag vill därför tjäna er ett år utan lön.»
Bonden fann detta förslag fördelaktigt och gaf sitt samtycke
därtill. Modern väcktes ur sin sömn redan den följande
morgonen af den nya kons bölande i fähuset. Skyndsamt
lopp hon dit, och då hon såg henne utropade hon: »Detta
har min son gjort.» — Strax uppsökte hon honom och lät
under tårar af glädje och tacksamhet berätta för sig, huru
det förhöll sig med saken. »Moder», ropade sonen till henne,
»ni får icke göra så mycket afseende på den saken. Gif er
tillfreds, ni hade ändå icke så snart kunnat köpa er ånyo
en ko.» — Sonen måste sedermera gifva sig till soldat. Men
så ofta han blef ledig från sin tjänst, förde han till sina
föräldrar de pänningar, som han under tjänstetiden hade med
trägen flit förvärfvat. Hans kärlek och klokhet uppfunno
alltid medel att gifva åt sina yngre halfsyskon skänker,
bestående af klädesplagg och annat nyttigt.
Af kärlek. — Jag kom en dag in i en väns hus, men fann
ingen i rummet mer än min väns fru och deras lilla dotter,
som var ifrigt sysselsatt med att släta ut handdukar och
dylikt. »Ar icke det där för svårt arbete för en sådan liten
tös som du?» frågade jag. En blick, lik majsolens skimmer,
när det far öfver vårliga ängar, upplyste den lillas ansikte,
när hon såg upp till modern, som satt och gungade den lille
sistfödde. — »Det är aldrig svårt, när jag skall göra något
för att hjälpa mamma», sade den lilla ljufliga flickan. O
huru skönt! Just så är det äfven, när kärleken drifver oss
att hålla Guds bud och att arbeta för frälsaren.
Kärlek och genkärlek. — Mitt hjärta rördes på det
djupaste en dag, då jag trädde in i en koja för att besöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
