Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUS.
385
ner det då, liksom skådade hela världen upp mot min fyr.
Den skulle slockna, säger ni. Nej, aldrig ! Så länge någon
kraft finnes kvar hos mig, skall jag hålla den brinnande.»
— Huru djupt kände icke denne fyrvaktare sin plikt! Huru
allvarligt låg icke ansvaret därför på hans hjärta! Men
skola då vi, som äro kristna, mindre djupt och allvarligt
känna ansvaret af vår förbindelse att låta vårt ljus lysa?
Tänk om en själ skulle gå förlorad genom att gifva akt på
dina ord och dina gärningar och däraf taga anstöt och
vilseledas! Det är vår herre Jesus själf, som sade till sina
lärjungar: »Låten edert ljus lysa för människorna, att de må
se edra goda gärningar och prisa eder fader, som är i
himmelen». Vill du, att själar rundt omkring dig skola frälsas,
så låt du ditt ljus lysa. Se till, att ljuset, som är i dig, icke
varder mörker, utan laga så, att det lyser Hart! Ju klarare
det lyser, dess flera skola se det och däraf på detta lifvets
villande haf vägledas in i den lugna hamnen.
Den lilla lampan. — Jag var på väg till Indien,
berättar en resande, och satt en mörk natt trött och nedslagen
i min lilla hytt. Hafvet vräkte höga vågor. Plötsligt hörde
jag ropet: »En man öfver bord!» Jag sprang genast upp.
På fördäck öfver mitt hufvud hörde jag, huru man vidtog
anstalter för mannens räddning. Min första tanke var att
skynda upp på däck för att biträda. Men jag insåg genast
att jag bara skulle vara till hinders, hvarför jag stannade
i min koj. Jag frågade dock mig själf: »Hvad kan jag
göra?» — I detsamma föllo mina ögon på en liten lampa,
som hängde på en krok. Jag tog ner henne och gick fram
med henne till det lilla runda hyttfönstret, på det hon måtte
lysa utåt det mörka, upprörda hafvet. Minuten därpå hörde
jag matrosernas glada röster: »Han är räddad!» — och
ögonblicket därefter var allt åter tyst och stilla. — Dagen
efter meddelade man mig, att genom Guds underbara
styrelse ljuset från min lilla lampa varit medlet till den
drunknades räddning. Det svaga skenet hade nämligen fallit så,
att den med vågorna kämpande mannen fått syn på den
utkastade räddningslinan, hvilken han ock genast fattat, så
att han blifvit upphalad.
Den blinde och ljuset. Herr Moody berättar om
en blind tiggare, som under en mörk höstafton satt vid ett
25 — Nilson, De bibi. liufvudbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
