Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycka. Lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
LYCKA. LYCKSALIGHET. 392
såsom eder fader nyss anmärkte ett ställe, där han kunde
hvila sitt hufvud. O att denna tanke måtte göra oss rätt
tacksamma för så mycken nåd!» — »Tom», sade nu fadern,
»gif mig den sång, som vår käre pastor nyligen gaf dig i
söndagsskolan, så skola vi sjunga den tillsamman!» — Och
fader, moder och barn sjöngo nu af allt hjärta sången:
»Han fattig var på denna jord» — och de sjöngo den med
glad tacksamhet, emedan deras blygsamma förhållanden voro
mycket bättre än frälsarens. Var icke detta en lycklig
familj?
En lycklig familj. Jag gjorde — berättar A. J. B.
bekantskap med den lilla Johanna vid en barngudstjänst,
som var mycket skön, fastän den för ett svårt rägnväders
skull var fåtaligt besökt. Psalmerna voro så vackra, att
alla sjöngo med af hela sitt hjärta. Den därpå följande
predikan var klar och enkel, så att till och med de små,
femåriga barnen kunde fatta den, ocli därtill så fängslande,
att äfven vuxna personer kunde hafva nöje af att höra den.
Jag kommer ännu mycket väl ihåg texten: »Om vi bekänna
våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han
förlåter oss synderna ocli renar oss från all orättfärdighet»
(1 Joh. 1: 9). —■ Efter gudstjänsten inläto vi oss i samtal
med de barn, som stannat kvar. Jag vände mig till en
liten flicka, hvilkens klara blick och vänliga ansiktsuttryck
dragit henne till mig. Hon var mycket tunnt och tarfligt
klädd, fastän dagen var både regnig och kall. — »Nå lilla»,
frågade jag, »tyckte du om gudstjänsten?» — »Ack ja,
fröken, mycket, mycket», och hennes ögon lyste af fröjd. —
»Tror du också, att äfven dina synder äro förlåtna för Jesu
Kristi skull?» —- »Ja fröken, jag vet det alldeles säkert.» —
»Då har du, mitt barn, en trogen kärleksrik vän, som alltid
är dig nära och som skall bistå dig i all nöd.» — »Ja»,
svarade hon, »Jesus är en vän, som hjälper långt hellre och
bättre än någon broder.» — Jag fick begär att blifva
närmare bekant med denna lilla kära kristinna, som ännu icke
fyllt sina elfva år, och bad henne sätta sig hos mig en
stund. Jag såg härunder, att hennes kläder och skodon,
som voro mycket slitna och medtagna, passade mycket illa
till hennet glada ansikte. När jag vidare frågade henne,
huru hon först hört talas om sin frälsare och lärt älska ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
