Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lärjunge. Lära sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
LÄRJUNGE. LÄKA SIG.
moderns knän och bådo. En af dem, en liten nioårig pilt, bad
så här: »O Gud, välsigna pappa och mamma, välsigna mina
små syskon och välsigna min käre lärare/» Fastän nära
fyrtio år förflutit, sedan jag var vittne till det lilla kära
barnets bön, tycker jag mig ännu höra ljudet däraf i mina
öron. Och huru många gånger jag blifvit af denna lilla
tilldragelse styrkt att åter lyfta upp mina af min kallelses verk
tröttade händer, det kan jag icke säga. O, hvilken hjälp för
en lärare, han vare präst eller skollärare, att veta sig bland
sina åhörare och lärjungar hafva bedjande hjärtan! Och
särskildt hvilken nåd att vara ihågkommen inför Gud af dessa små,
af barns och spenabarns mun, genom hvilka Gud på jorden
upprättat sig en makt. — Käre vän, beder du för dina lärare?
Du har kanske mycket lätt att se fel och brister hos dem.
Kanske händer det dig ock, att du kan tala med andra om
dessa brister. Men ack, huru mycket bättre för dig själf
och för dina lärare, om du talade med Gud om dem. Det
borde sannerligen vara en alla kristnas hjärtebön att bedja
för lärarna.
Tvång och frihet. — En klosterföreståndare beklagade
sig en dag för ärkebiskop Anselm af Canterbury öfver
gen-sträfvigheten hos skolbarnen, hvilka, huru mycket man än
slog dem, likväl icke ville bättra sig. »I sanning ett godt
bevis på er skicklighet i uppfostringskonsten?, sade
ärkebiskopen. — »Är det då mitt fel?» frågade abboten. »Jag
söker ju på allt sätt tvinga barnen att blifva bättre, utan
att därmed uträtta det ringaste.» — »Tvinga?» upprepade
Anselm. »Hör, min käre herr abbot! Om ni i er trädgård
planterar ett träd och inhägnar det på alla sidor, så att det
omöjligen kan utbreda sina grenar, samt efter några år
sätter det i fria luften, hvad tror ni blir följden däraf? Jo,
säkerligen en oduglig buskväxt med krokiga ocli förkrympta
grenar. Och hvem skulle man anklaga härför om icke er,
som för mycket inskränkt och afspärrat trädet från ljus, luft
och frihet?»
Den förnämsta lärdomen. — Då några adelsmän en
dag gåfvo den fromme kurfursten Johan af Sachsen, Luthers
vän och beskyddare, det rådet att icke hålla sina söner till
så mycken läsning, utan snarare till allehanda ridderliga
öfningar, svarade han: »Det lär man af sig själf, huru man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
