Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martyr. Martyrdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421 MARTYR. MARTYRDÖD.
En martyrs segrande tro. — Rikard Cameron hade
gifvit sitt lif »för Guds ord och Kristi vittnesbörd». Äfven
hans åldrige fader satt i fängelse för samma vittnesbörds
skull. De grymme förföljarna inburo den unge martyrens
blodiga hufvud till den gamle fadern och frågade honom
spefullt, om han kände det. »Ja, jag känner det», sade
fadern, i det han kysste sonens blodiga panna; »det är min
sons, min älskade sons. Herren är det! Och god är
Herrens vilja. Han gör hvarken mig eller de mina något ondt.
Hans godhet och barmhärtighet följa oss i alla våra
lifs-dagar!»
Martyrernas fängelse. — Om en kristen i våra dagar
verkligen önskar lära känna hvad hans andliga förfäder
hafva lidit för sin tro under de tre första århundradena,
då förföljelserna räckte, bör han icke nöja sig med att hafva
gjort ett kort besök i katakomberna (underjordiska grafvar
i Rom),^ för att där få en aning om huru de första kristna
måste söka under jorden dölja sin gudstjänst och sina
martyrers ben, — han bör också göra ett besök uti de
fängelsehålor, där de oskyldigt försmäktade, och vandra omkring
på de arenor, där de för vilddjurens klor utgjöto sitt blod.
— Så snart ett förföljelsepåbud hade blifvit utgifvet, täflade
kristendomens fiender att förverkliga dess blodiga innehåll.
Det blef dem icke svårt, ty sällan eller aldrig försvarade sig
de kristna mot sina förföljare, utan läto sig gripas och
bortföras till dessa fruktansvärda fängelsehålor eller till dessa
bloddränkta arenor, där de, efter lidanden, hvilkas blotta
beskrifning kan komma håren att resa sig på våra
hufvuden, gingo att möta den frälsare, som de älskade intill
döden och som mot dem utsträckte den himmelska
segerkronan. — Fängelserna i det gamla Rom voro icke af den
beskaffenhet, som många bland våra tiders fängelser, att den
fattige kunde önska sig dit för att där finna en bättre bädd
och en ymnigare föda, än han kan förskaffa sig hemma.
Två eller tre af dessa afskyvärda hålor finnas ännu till,
och det behöfs icke mer än blott nämna fängelset Mamertin
för att framkalla rysliga bilder hos den, som besett detta.
Det bestod af två fyrkantiga underjordiska kamrar med en
enda rund öppning öfverst i hvarje hvalf, genom hvilken
öppning både luften, maten, ljuset och fången själf nedsläpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
