Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialist. Ateist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALIST. ATEIST.
423
vänden och tänkesätt samt vän af naturvetenskapliga
experiment. Han svarade därför: »Hvad som i vetenskapen
fastslås såsom sanning på grund af experiment, det antaga
vi ju såsom bevisadt, äfven om vi icke förstå den yttersta
grunden. Handla på samma sätt med bönen. Bed med
redlig vilja och afvakta sedan, hvad som kan följa!» — »Godt»,
sade studenten, »jag skall bedja, men utan egentlig tro; jag
vill bedrifva saken förståndsmässigt såsom hvarje annat
experiment.» — »Låt så vara! Men det villkoret uppställer
jag, att ni uppriktigt söker sanningen och icke såsom så
många tviflare hyser någon hemlig motvilja mot den kristna
tron!» —- Efter åtskilliga månader förklarade studenten:
»Jag är nu fullkomligt öfvertygad om, att det finns ett rike,
som sträcker sig utom den synliga världen, ett rike, som
har sina egna lagar, och som har att meddela en kunskap,
som är högre än den vanliga, hvilken förmedlas genom våra
sinnesorganer. Jag vill fortfara med bönen; hon är nu min
glädje och min vinning.»
En materialist slagen med egna vapen. — En
materialist, en stor pratmakare, som lyckades förföra många
tanklösa, skulle en dag hålla ett föredrag inför en bildad
åhörareskara. Härvid sökte han att visa, att det vore
mycket oförnuftigt att tro, det människan vore ansvarig för sina
gärningar. Han gick ut ifrån det påståendet, att människan
efter sju år blir helt och hållet förändrad, så att hon i hela
sin kropp icke har kvar en enda liten partikel, som fanns
där för sju år sedan. »Huru kan då en människa vara
ansvarig för sina handlingar, då hon hvart sjunde år blir en
annan än förut!» utropade han med triumferande min. »Huru
skulle väl Gud, ifall han funnes, döma någon för det, som
en annan gjort? Det vore ju orättfärdigt!» Många läto
dåra sig af detta bevis och skulle börja att med
handklappningar gifva sitt bifall tillkänna, då en närvarande
prästman reste sig och begärde ordet. — »Mina herrar och
damer», började han, »jag måste vederlägga denne man, men
först måste jag yppa för er, att denne man är en dålig
karaktär, ty han lefver tillsamman med en kvinna, som icke
är hans hustru.» — Nu sprang mannen upp från sin plats
och skrek: »Det är en lögn, ni säger, det är skamlöst att
så ljuga, jag fordrar bevis. Det är nu öfver tjugo år, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
