Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minne. Minnas - Missbruka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE. MINNAS. MISSBRUKA.
433
barn och tjänare till gemensam bön. Han tänkte på de
lyckliga stunder, han tillbragt i söndagsskolan, och de rena
fröjder han då erfarit genom ordet, bönen och sången. Yid
åsynen af de små glada negerbarnen kommo alla dessa
minnen tillbaka i hans själ. Den jämförelse han gjorde emellan
sina erfarenheter då och nu, huru tomt och ödsligt lifvet nu
var emot då — allt detta gjorde ett djupt intryck på den
engelske sjöofficerens hjärta. — Han är nu en troende man
som lefver för sin Herres ära. Och begynnelsen till detta
lyckliga lif räknar han från söndagsmorgonen i
missionsskolan i Kalabar, då han såg de små negerbarnen fröjdas i
ordet, bönen och sången.
Missbruka. (Se äfven Ed och Svärja.)
Bibelställen: 2 Mos. 20: 7. 3 Mos. 19: 12. 5 Mos. 5: 11.
Strötankar: Missbruka är att emot Guds afsikt och vilja nyttja ocli bruka det
han förlänar, det är att vanvårda, kränka och ohelga och förtyda, t. ex.
Guds namn och ord etc. Det finns ingenting så heligt, att det icke kan
missbrukas och ohelgas. Sålunda är det ingen falsk lara, ingen syndig
lusta, som man ej vet att försvara med skriftens ord. En utsväfvande
yngling åberopar Pred. 11: 9, en svärjare Petri fömekelse, en drinkare
Noaks exempel, en okysk Davids o. s. v. Dock förblifver under allt detta
Guds namn heligt och i Jesu namn skola alla knän en gång böjas.
Missbrukar du Guds namn? — Anna var en duktig
flicka, som förestod sin faders hus. Hon hade dock den
dåliga vanan att vid hvarje tillfälle missbruka Guds och
Jesu namn genom utrop sådana som dessa: »Herre Gud!
Kors i Jesu namn! Bevara mig väl!» o. s. v. Fadern var
en from man, och det skar honom i hjärtat hvarje gång,
han hörde sin dotter missbruka det heliga namnet. Han
förmanade, men alla hans förmaningar voro fruktlösa. »Ack
fader», blef då alltid svaret, »jag menar ju inte ondt
därmed, och då kan det ju inte vara någon synd.» En dag
sade Annas fader till husets tjänare: »I morgon, när I
kommen in i köket för att äta frukost, så ropen, den ene efter
den andre: ’Jungfru Anna! jungfru Anna!’» Följande dag,
när Anna var i visthusboden, ropade en af drängarna:
»Jungfru Anna! jungfru Anna!» Hon sprang genast in och
frågade: »Hvad står på? Ingenting alls, vi säga blott så
för ro skull». Uppretad slog hon igen dörren och gick åter
28 — Nilson, De bibi. hufvudbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
