Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission. Missionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
MISSION. MISSIONÄR.
Strötankar: O att jag kunde uträtta tusen gånger mera oeh finge verka tusen
ar i Jesu tjänst. (Missionsbiskop Taylor.) — Hedningarnas elände får ej
af oss afskys så, som man vid öfverflödets bord skyggar tillbaka för en
objuden, fasaväekande gäst; nej det måste vara en eggelse till själfpröfning,
en väckelse till djupt medlidande, en maning till allvarlig själfförsakelse,
till andans nykterhet, till modig, rask handling. Det ömma, brinnande
nitet, den kloka eftertanken, den djärfva arbetslusten skola gå i förbund
med hvarandra till att hjälpa: de skola bilda en lefvande verksam
missionsförening. O svenske kristna, låten ej edra hjärtan tillsluta sig för
hedningarnas nöd, unnen dem som andligen försmäkta en skärf af edra
tillgångar, en skärf af förbön, medlidande, deltagande! Därpå kommer
det an, hjärtats hänvändning är hufvudsaken: därmed följer sedan allt
annat. Tusende sinom tusende odödliga själar, danade såsom I till
salighet, köpta såsom I med Jesu Kristi blod, anropa eder och edra barn om
förbarmande. Från månget Macedonien ljuder ropet: kom hit öfver och
hjälp oss! C C. A. Torcn.) — Genom Guds försyns ledning har det
nittonde århundrade blifvit ett missionsårhundrade. Alldeles såsom i den
apostoliska tiden och under medeltiden så har ock nutidens mission
föregåtts af särskilda vägrödjande förberedelser, hvilka klart gifva till känna,
att »det just nu är tid att missionera». Herren Jesus har anförtrott oss
ett särdeles stort verk, då han gaf oss i uppdrag att missionera. Därför
låtom oss icke svika hans förtroende, det måste blifva en hederssak för
oss att förhjälpa därtill, att hans rike måtte utbredas till jordens yttersta
ändar. (G. Warneck.) — Vara missionssällskaper skulle vara mycket
fattiga, om de ägde endast gifvare, men icke bedjare. — Missionen återverkar
på hemlandskyrkan och är ett tecken till och ett villkor för kyrkans eget
lif. Kyrkan lefver lika mycket af missionen, som missionen af kyrkan.
Gifva och bedja. — En vacker vårafton smög sig lilla
Agnes sakta i strumpfötterna in i sin faders rum, med det
guldglänsande håret utslaget öfver den hvita nattdräkten,
ty det var sängdags, och hon kom för att säga »godnatt».
»Pappa», sade den lilla, blickande upp i hans kärleksfulla
anlete, »pappa, får jag läsa mina böner hos dig, ty mamma
är sjuk, så att jag i afton ej kan få gå till henne?» — »Ja,
älskling», svarade fadern, ömt smekande det lockiga
hufvudet. Vördnadsfullt knäböjde barnet och upprepade sin
aftonbön samt tillade vid slutet däraf med synnerligt allvar:
»Gud välsigne mina båda slantar!» Hvad kan barnet mena?
tänkte den öfverraskade fadern, och när den lilla hvitklädda
varelsen aflägsnat sig, gick han in till sin hustru och
frågade, om hon visste, hvad deras lilla dotter menade. »Ack
ja», svarade modern. »Agnes har bedt den bönen hvarje
afton, sedan hon vid sista missionsmötet lade ett par slantar
i håfven.» — Kära barn, hafven I någonsin bedt Gud väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
