- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
448

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

MODERSKÄRLEK. MORD. MÖRDARE.

hjälpa mig, så är mitt hufvud icke mycket värdt. Man
måste endast se till, att icke evangelium blir utsatt för de
gudlösas bespottelse. Hellre vilja vi gjuta vårt blod för det.
Vi kunna icke veta, om det allmännas väl mer gagnas genom
vårt lif eller genom vår död. Vänten eder ondt af mig,
blott icke det, att jag skall fly eller återkalla. Fly vill jag
icke, men återkalla ännu mycket mindre!» Så lydde brefvet
till Spalatin. När man under resan afrådde honom att fara
fram till Worms, sade han: »Om de tände en eld, som räckte
från Wittenberg till Worms och från jorden till himmelen,
så vill jag dock i Herrens namn gå därigenom för att
komma inför dem och bekänna Kristus. Till Worms är jag
kallad, till Worms skall jag gå. Och om det vore så många
djäflar i Worms som tegelpannor på taken, så vill jag dock
dit.» På själfva riksdagen sade han de bekanta orden:
»Plär står jag. Jag kan icke annat. Gud hjälpe mig! Amen».
— Modiga ord och handlingar i sanning!

Sant mod. — Sjön låg spegelblänk. Den hade nyss
tillfrusit. Fem skolgossar återvände tillsammans från skolan.
De fyra gingo ut på isen. Men den femte vägrade att gå
med, emedan hans fader förbjudit honom det. Han stannade
därför vid stranden, under det att kamraterna skymfade
honom, kallade honom en rädd stackare, en morsgris, en
kruka o. s. v. Men i det samma brast isen, och en af de
förment modiga gossarna föll i hålet och sjönk under isen.
Hans tre vänner på isen sprungo modlösa och förskräckta
sin väg; men Josef, som stod kvar på stranden, skyndade
nu ut till den nödställda för att hjälpa honom. Han
lyckades genom försiktighet komma fram till hålet och få fatt i
håret på den drunknande. Nu ropade han efter hjälp, tills
några närboende män kommo och drogo upp den af vatten,
köld och förskräckelse halfdöda gossen. — Josef hade
visserligen nu öfverträdt sin faders bud, men först när det gällde
att rädda ett människolif. Fadren själf berömde honom
också för hans ådagalagda mod, hvilket var af ett helt annat
värde än de skrytsamma kamraternas. I farans stund flydde
de, modlösa och försagda.

Mod. — Icke långt från Hermannsburg gick år 940 en
knappast fjortonårig gosse och vallade sin faders boskap.
Då syntes ett lysande följe af väpnade ryttare, hvilka stolta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free