Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mottaga. Mottagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463 MOTTAGA. MOTTAGANDE.
Han gick fram till den »förlorade sonen», inledde ett
samtal med honom och fann honom villig att »stå modell»,
anmodade honom komma upp till sig nästa förmiddag och
gaf, för att vara alldeles säker på sin sak, mannen några
kronor i handpängar. Följande dag på bestämd timme
knackade någon på vår målares dörr och in trädde — nej,
men hvad hade människan tagit sig till sedan i går!
Sannerligen hade han icke användt en del af handpänningarna att
»stoffera ut sig» så vackert som möjligt för att hos herr
målaren kunna presentera sig som en ordentlig figur. Det
långa okammade håret var klippt och sorgfälligt krusadt,
likaså skägget; i stället för den smutsiga skjortan blänkte
en snöhvit papperskrage jämte hvit bröstlapp under rocken,
hvilken emellertid ännu såg nog nött och sliten ut, men i
alla fall var på bästa sätt upphjälpt och afborstad. Sålunda
upputsad hälsade modellen konstnären med ett förnöjdt och
själfbelåtet leende, icke det minsta tviflande på, att den
senare först nu skulle blifva riktigt tillfreds och glad öfver
honom. Men denne stirrade med namnlös förvåning på den
sålunda förändrade. »Människa, hvad har du gjort sedan i går
afton?» frågade han ändtligen. — »Som ni ser, herr målare,
så har jag gjort mig fin!» — »Karl, gå med din ’finhet’,
hvart du vill, jag kan icke använda dig som du nu ser ut.
Sådan som du nu är, är du icke någon förlorad son utan
en narr lik tusen andra. Med dig kan jag ingenting
företaga. Ut!» — Och målaren öppnade dörren och sköt ut
modellen. — Märk här: din Herre och din Gud ville icke
måla af dig, utan han vill göra dig salig. Men när du går
till honom, så tänk icke, att du dessförinnan måste putsa
dig och göra dig fin med dina egna dygders usla
pappersklädnad. Då kan han icke använda dig, ty förlorade söner
vill han göra saliga, men icke narrar, hvilka spegla sig i
sin egen rättfärdighet. Därför Jcom, sådan du är, men med
ånger och tro i ditt hjärta!
Ett vänligt mottagande. — De hedniska kaffrerna
hafva den grymma plägseden att bära ut sina sjuka och
döende barn till ensamma, öde ställen och låta dem sedan
försmäkta och dö där. Sålunda blef en gång en liten sårad
flicka utstött af sina föräldrar. Den lilla öfvergifna
erinrade sig nu en långt borta boende missionärs vänlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
