Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattvardsbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N ATTVARD SB AKK.
473
ska, hvilken i en eller annan nöd med olofliga medel vill
hjälpa sig ur den samma». Dessa ord gjorde på en gosse,
hvars föräldrar voro mycket fattiga, så djupt intryck, att
han på hela dagen ej kunde få dem ur tankarna. Drifna
af sin hjälplösa belägenhet hade några af männen i byn
med gossens fader kommit öfverens att följande natt begå
en stöld, hvarför han omkring klockan tolf väckte sin son
och uppmanade honom att vara behjälplig vid illgärningen.
Bibelns ord: »Säg att dessa stenar varda bröd!» stodo
lefvande för gossens själ. »Nej, fader!» svarade han, »ni kan
slå mig, ja slå mig till döds, men förmå mig att taga del i
denna gärning, det kan ni icke. Jag ber och besvär er,
af-håll er äfven från densamma, på det ni ej må taga skada
till er själ. Den Gud, hvilken utan lekamlig spis i fyratio
dagar och fyratio nätter med sitt ord uppehöll vår Herre
Kristus, han vill ej heller öfvergifva oss, blott vi icke
öfvergifva honom. Han skall visserligen icke låta er med hustru
och barn frysa eller svälta ihjäl.» Djupt rörd genom
barnets föreställningar och böner, som åtföljdes af de
kärleksfullaste blickar, afstod fadern icke allenast själf från sitt
syndiga förehafvande, utan han hindrade äfven de andra
därifrån, och den trofaste Guden hjälpte dem i nödens och
pröfningens stund.
Ett vaket nattvardsbarn. Missionären Bork, som år
1812 afsomnade på Paramaribo, berättar om sig själf: »I
mitt tolfte lefnadsår gjorde åsynen af nattvardens firande
ett mäktigt intryck på mig. Så ofta jag hörde prästen säga:
’detta är Jesu Kristi lekamen, detta är Jesu Kristi blod’
genomträngde mig en helig rysning. Jag gaf mycket noga
akt på nattvardsgästerna och såg det heliga allvar, hvarmed
de vid och efter nattvardens åtnjutande voro uppfyllda.
Detta var för mig ett bevis på, att Gud genom denna heliga
handling förenar sig med människorna. Det var mig
oförklarligt, att många nattvardsgäster straxt efter den heliga
handlingen åter kunde begifva sig in på syndens väg. Jag
längtade visserligen själf högeligen efter den heliga
nattvarden, men oroade mig dock alltid vid den tanken, att ett
barn efter sin konfirmation skulle ensam gå sin väg fram.
När jag sedan första gången undfick den heliga måltiden,
genomträngde mig en så helig förskräckelse, att mina lem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
