Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nytta. Nyttig. Gagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479 NYTTA. NYTTIG. GAGN. NÅD.
Sök vara nyttig.’ — Den ädle Wilberforce, genom hvars
oförtrutna möda slafveriet fick dödsstöten, sade en gång:
»En onyttig, overksam kristen är ett slags riktigt vidunder».
.De två sedlarna. — Två nya sedlar lågo i banken ocli
väntade att få gå ut i världen. Den ene var en liten sedel,
endast en femkrona, den andre en stor — en
tusenkron-sedel. — Under det de lågo där sida vid sida, kommo de
att tala om den nytta, de skulle komma att göra i världen.
Den lille yttrade missnöjd till sin kamrat: »Ack om jag vore
så stor som du, huru mycket godt skulle jag icke då göra!
Jag kunde då komma upp i de högsta kretsar, och alla
skulle vara så aktsamma om mig, alla skulle beundra mig och
inbjuda mig i sina hem. Men så obetydlig som jag nu är,
hvad skall jag väl kunna göra för nytta?» — »Jo jo men,
så är det», sade tusenkron-sedeln och höjde själfbelåten och
stolt den väl skurna kanten, som låg näst intill den lilla
sedeln. »Så är det», upprepade han. »Om du vore så stor
som jag, d. v. s. två hundra gånger större än du är, då
kunde du hafva hopp om att göra någon nytta i världen.»
Och härvid log han och rynkade föraktfullt ögonbrynen åt
den stackars femkron-sedeln. — Just då kom bankkassören
och tog den lilla otåliga sedeln och gaf den till en fattig
änka. — »Gud välsigne er!» utropade hon, i det hennes ögon
strålade af glädje. »Nu kan jag köpa mat åt mina älskade
hungrande små, så att de få äta sig mätta.» — Den lilla sedeln
spratt till af glädje, under det änkan vek ihop honom i sin
hand, och han hviskade: »Jag kan nog ändå göra något
godt och nyttigt, fastän jag är liten». — Så började den
lilla sedeln sin nyttiga vandring. Han gick först till
bagaren efter bröd, sedan till mjölnaren, sedan till bonden, sedan
till arbetaren, sedan till läkaren, sedan till tidningsbyrån.
Och öfver allt där han gick fram, såg han glada ansikten,
emedan han efter bästa förmåga sökte bidraga till trefnad
och glädje för alla, med hvilka han kom i beröring. —
Efter en lång, lång vandring kom han tillbaka till banken
igen, men var nu gammal, skrynklig och utsliten. Där fick
han genast syn på sin gamle bekante tusenkron-sedel, soin
knappast hade ett veck eller en fläck. Vår lilla sedel
utropade: »Ber om ursäkt, min herre, huru har er vandring
varit? Ack, huru mycken nytta måste ni icke hafva gjort!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
