Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMVÄNDELSE.
5 05
bön. Han tog det också som ett sådant svar, och genom
tron på Guds Lamm fann han ro i Jesu blod. Telegrammet
sändes strax till den bedröfvade tjänstflickan och gaf äfven
frid åt hennes själ. Detta telegram förde alltså med ett par
bibelspråk två själar till Jesus. Samma ord äro än i dag
en evig sanning och kunna ännu lyckliggöra syndare, icke
blott två, utan alla.
Glasögonormen orsak till omvändelse. — Några
officerare, tillhörande ett uti Indien förlagdt engelskt
regemente, sutto en söndagseftermiddag och »fördrefvo tiden»
med kortspel. Sinnesstämningen var glad och lifvad; men
just när skämtet och den stojande glädjen var som störst,
uppstod plötsligt bland de närvarande en graflik tystnad —
fasa och förskräckelse stod att läsa i allas anleten, och
förfärade sågo de på hvarandra, utan att yttra ett ord eller
röra sig från stället. Under det de, föraktande Herrens bud,
använde den djTbara sabbatsdagen till skämt och löje,
sände Herren dem en kraftig påminnelse därom, att »Han icke
låter gäcka sig». En s. k. glasögonorm hade nämligen,
under det dörren stod öppen för att bereda svalka, obemärkt
inkommit i rummet och slingrade sig i flera ringar om
benet på en af sällskapet. Denne orm, hvilken af indiska
taskspelare förevisas för penningar (sedan de likväl först
borttaget dess tänder), är den giftigaste af alla och dess bett
är nästan ögonblickligt dödande.
Den olycklige officern, om hvars ben ormen slingradt
sig, ansågs naturligtvis oundvikligen förlorad; och själf
insåg han äfven, att de minuter han ännu hade att lefva voro
räknade. Sakta hviskade han därföre en afskedshälsning till
sina kamrater, bedjande dem förtälja hans sorgliga slut samt
framföra hans sista farväl till anförvanter och vänner i
hemlandet. Dödsångsten frampressade kalsvetten från hans
panna, och med förtviflan och samvetskval väntade han hvarje
ögonblick dödshugget af det giftiga djuret. Hans
föregående lefnad med hans synder och dårskaper, hans förakt för
Herren och hans ord framstod nu i bjärta färger för hans
själ, och med ett af hemska minnen belastadt samvete tänkte
han, att om han blott blefve frälst ur denna nöd, nog skulle
han vända tillbaka till sin Gud och söka bättre använda
sina återstående dagar. Gud ville ock, att han skulle räddas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
