Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Präst. Predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
PRÄST. PREDIKANT. 520
öppnande en isande vind mötte mig i förstugan, sade jag:
’Hvilken förfärlig natt för de fattiga!’ Han bad mig
komma tillbaka in ett ögonblick, gick till sin pulpet och lade i
mina händer en betydlig pänningsumma, sägande: ’Var god
och gif detta från mig till de fattigaste människor, ni känner’.
Några dagar därefter skref jag till honom och tackade honom
å några mina fattigas vägnar för den hjälp de erhållit.
Nederst i brefvet tillade jag: »Huru är det möjligt, att en
man, som är så välvillig emot sina medmänniskor, är så
likgiltig emot sin frälsare, att han nekar gifva sitt hjärta åt
honom?’ Denna fråga trängde till djupet af hans samvete.
Han skickade bud och bad mig om ett samtal. Jag gick.
Vi samtalade. Icke långt därefter gaf han sig åt Kristus.
Och sedan dess har han varit en bland de verksammaste
kristna. Efteråt omtalade han för mig, att jag var den
förste, som på de senaste tjugo åren direkt talat med
honom om frälsningen. En timmes samtal verkade mer på
den mannens hjärta än alla de många predikningar, han
hört under sin lifstid.
Vederkvick de törstande. — Johan Sebastian Pfauser,
en berömd teolog i 16:de århundradet, först hofpredikant
och käjserligt råd hos Maximilian den andre, därpå
kyrkoherde i Lavingen vid Donau, reste till Stuttgart för att lära
känna den berömde Würtembergska reformatorn, prosten
Johan Bronz. Då han hörde att Brenz skulle predika
morgonen därpå, gick han i kyrkan redan då det ringde första
gången, emedan han fruktade, att om han komme senare,
han icke skulle finna någon plats. Men se, den största
delen af kyrkan förblef tom. Predikan motsvarade
fullkomligt hans förhoppning. Men då han höll det för omöjligt,
att invånarna i Stuttgart icke skulle med tacksamhet
begagna tillfället att få höra en sådan man predika, som i
hela Tyskland ansågs vara protestantismens hufvudsakliga
stöd, tviflade han, att det verkligen var Brenz, som nu hade
predikat. Han gick därför efter gudstjänstens slut in i
sakristian och fann där till sin stora glädje, att han verkligen
hade hört reformatorn, som broderligen hälsade honom och
tog honom med sig hem. Under vägen uttryckte Pfauser
sin förvåning öfver det ringa antal åhörare, som Brenz
hade haft, och försäkrade att han knappt skulle hafva upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
