Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION.
533
lifligt och ämnade fortsätta, då en af husets tjänare plötsligt
trädde in i rummet med okammat hår och för öfrigt rätt
ovårdad på allt sätt. Han gjorde en fråga angående sin
syssla. Men hans husbonde, som i sådana saker var mycket
nogräknad, betedde sig mycket onådigt mot honom:
»Hvarför knackar du icke på, innan du kommer in? Och så du
ser ut sedan! Oborstadt hår, utan röck . . . vet du icke,
att jag fordrar, att mitt folk ska se hyfsadt och städadt ut,
när de kommer in till mig, ty därmed visar det mig
aktning? Den, som icke äfven i det yttre betygar sin
husbonde aktning utan visar sig likgiltig för hans önskningar
och påbud, kan icke heller i sitt hjärta hysa någon kärlek
för honom!» — Tjänaren lämnade förlägen rummet. Jag
log. Min vän såg på mig. »Hvarför skrattar du», frågade
han halft förtretad, »har jag icke rätt?» — »Jag tänkte, att
allt kommer an på hjärtebeskaffenheten, och att allt annat
är blott ceremonier», svarade jag i lätt förebrående ton.
»Hvad du med all rätt fordrar af din tjänare, månne icke
Gud kan hafva rättighet att fordra detsamma äfven af sin
tjänare?» — Min vän blef helt förlägen och kunde icke säga
ett ord mera till sitt försvar.
Sann religion. — För några år sedan hände det, att
en ung man en afton strax utanför Filadelfia blef
öfverfallen af en röfvare. Med orden: »pängar eller lifvet!» satte
röfvaren en pistol för ynglingens bröst. Under det denne
nu helt lugnt räckte röfvaren sina pängar, ställde han
äfven några förmaningens ord till honom och bestraffade hans
syndiga vandel. Röfvaren blef förtörnad öfver förmaningen
och grep än en gång i pistolen, riktade den emot ynglingen
och ropade: »sluta upp med dina predikningar eller också
jagar jag en kula i ditt hufvud!» — »Min vän», svarade
den unge mannen, »för att rädda mina pänningar ville jag
icke våga mitt lif, men för att rädda din själ, gör jag det
gärna; jag skall icke af något låta hindra mig att förmana
dig.» Och så fortfor han att framhålla för röfvaren hans
synder och deras följder för honom. Efter några ögonblick
lät röfvaren pistolen sjunka, återlämnade åt ynglingen hans
pängar och aflägsnade sig med dessa ord: »En man med
ett sådant sinnelag är jag icke i stånd att röfva».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
