Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rädda. Räddare. Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄDDA. RÄDDARE. RÄDDNING. 547
voro nära att nedtrampa detsamma. Men då budskapet
förkunnades andra gången, och de nu hade hunnit att riktigt
göra sig underrättade om dess innehåll, ropade de utom sig
af glädje: »En räddare!», tills bergen återljödo af deras
skallande jubel. Det befriade folket dansade hela natten under
sång och spel omkring sin räddares tält och hembar honom
gudomlig dyrkan. — Men huru mycket mera tacksamma
borde icke de kristna vara mot sin räddare för den härliga
förlossning, han beredt! Men huru ofta äger likväl icke
motsatsen rum!
Förlorad och återfunnen. — I en liten sjöstad blefvo
en dag båda barnen i en familj borta. De hade gått ut vid
middagstiden för att leka, och ehuru det redan var sent på
aftonen, hade de ännu icke kommit tillbaka. De djupt
bedröfva föräldrarna sökte öfverallt, men kunde icke finna de
små. Efter hand kommo äfven grannarna till för att vara dem
behjälpliga vid deras sorgliga plikt. Slutligen var hela
staden i rörelse, och ingen tänkte på något annat än de stackars
bortkomna barnen. Då det började blifva mörkt, omtalade
någon, att han sett de små i en liten båt vid hafsstranden.
För den skull tände man upp signaleldar vid stranden, och
ingen tänkte på att gå hem till sig, fastän natten fullständigt
fallit öfver. Man väntade hvarje ögonblick att få se de små
kropparna uppkastade på stranden. Så förgick natten; och
slutligen grydde i öster den nya dagen, men likväl stod en
stor folkmassa kvar. På morgonen fick man dock i sikte
ett segelfartyg, som styrde kurs på stadshamnen. Under
stor spänning motsågo alla det annalkande fartyget. När
det slutligen befann sig inom hörhåll, ropade kaptenen
genom sitt språkrör: »Två barn funna ute på sjön aderton
mil från land!» Nu lämnade ångsten rum för glädjen. Alla
stormade ned till hamnen. Knappt hade fartyget lagt till,
förrän barnen fördes i land under stort jubel. Föräldrarna
voro nästan utom sig af glädje. — O, huru många barn
hafva icke gått förlorade i synden och befinna sig på
världens stormande haf i den allra största fara att sjunka ner
i det eviga fördärfvet. Men Jesus söker och ropar dem.
Han vill och kan rädda dem. Och när de låta rädda sig
af honom, och han bär dem hem till fadershuset i sina
kärleksarmar, varder det glädje i himmelen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
