Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättfärdighet, Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTFÄRDIGHET, GUDS.
553
en annan läkare, som nu sade honom, att foten måste
af-tagas. Men detta ville han ännu mindre gå in på, och innan
nästa dag gått till ände, hade brand angripit benet, och
efter några dagar hade branden trängt in i kroppen. —
Doktor Lake frågade honom, om han icke kände den gosse,
som tillfogat honom skadan med sin träboll. Härpå erhöll
han följande svar: »För ungefär tio år sedan red jag öfver
samma höjd, då en gammal man sprang bredvid mig
enträ-träget bedjande, att jag måtte gifva honom något, emedan
lian nästan var ihjälhungrad. Jag visade honom ifrån mig,
men han lämnade mig icke, hvarför jag hotade honom med
piskan. Då äfven detta var förgäfves, drog jag förbittrad
mitt svärd och klöf i ett enda hugg hans hufvudskål, så att
han blef liggande död på stället. En liten gosse, som han
hade med sig, började att ropa med hjärtslitande röst:
’Fader! Min fader är död! Min fader!’ Jag erinrar mig
honom alltför väl, ty hans gestalt stod alltid för min själ,
och det var denne gosse, som nu träffade mig med sitt klot,
så att det har min död till följd.»
Guds straffande rättfärdighet. — Major Mathers
berättar följande sorgliga tilldragelse om fyra sergeanter i den
engelska armén. Dessa fyra män hade ofta allvarligen
uppmanats att lämna sig åt Jesus och undfly den tillkommande
vreden, men de förhärdade sina hjärtan, fortgingo i sin ondska
och blefvo omsider, hvad man plägar kalla, fritänkare. En
gång då de voro i rusigt tillstånd, beslöto de att hopsamla
alla biblar, som funnos i baracken, i en stor hög och däraf
göra en lusteld. De gjorde så, och sedan de tändt på,
dansade de omkring elden under en djäfvulsk munterhet. Men
Guds straff uteblef icke; hans hämnd träffade dem. Innan
årets slut voro alla fyra döda. Den första af dem blef
förd till ett hospital, där han dog under de grufligaste
plågor i delirium (fyllerigalenskap). En af hans stallbröder
besökte honom, då han låg på sitt yttersta. Sedan han för
ett ögonblick betraktat detta dryckenskapen arma offer,
som vred sig i värk och vånda, sade han hånande: >Jaså,
förhåller det sig på detta sätt med en kamrat, som har
delirium. Jag är glad, att jag vet det.» Han återvände
därpå hem, inneslöt sig i sitt rum och tog en pistol och
sköt sig för pannan. Det tredje sköt sig en natt på Gibral-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
