Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättfärdighet, människors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTFÄRDIGHET, MÄNNISKORS.
555
ännu?» Ja hvad fattas dig ännu? Jo det fattas dig, hvad som fattas
den som sade: »Nu skulle jag kunna gifta mig, det fattas mig blott
fästmö!» Ja just hufvudsaken fattas dig . . . Aposteln Paulus skrifver
icke till de »förträffliga», de »rättskaffna» i Korint eller Rom — utan till
de helgade. Det är något annat. Ofta menar man också, alt det räcker
icke med Kristi rättfärdighet; man blir tillbakavisad, om man icke har
något annat att framvisa än den. Att bortdö från synden är lättare än
att dö från sin egen rättfärdighet. Men vi måste till slut icke blott
öfvergifva synden utan äfven våra goda verk. Allt detta kan man veta, men
lika fullt lefva i sin egen rättfärdighet. (Henhöfer.)
Väl skyddad. — På den stora västindiska ön Kuba
hade utbrutit ett negeruppror mot de spanska
uppsynings-männen. En i Amerika bosatt matros af engelsk härkomst,
som befann sig på ön under upproret, anklagades såsom den
där understödt upproret och gjordes fördenskull till fånge.
Ehuru man icke fann det ringaste bevis för hans brottslighet,
dömdes han likväl till döden. Såväl Englands som Amerikas
konsuler togo sig an matrosens sak, emedan båda konsulerna
voro öfvertygade om hans oskuld. De begärde i sina
regeringars namn, att han skulle frigifvas. Men öns spanska
myndigheter motsatte sig detta hårdnackadt. — Morgonen,
då dödsdomen skulle verkställas, kom, och den lifdömde
fördes under militärisk bevakning till afrättningsplatsen, där
han skulle skjutas af därtill beordrade soldater. De båda
konsulerna infunno sig och nedlade en vältalig protest mot
den orättfärdiga handlingen. De blefvo kallt tillbakavisade
med den anmärkningen, att det nu var för sent, den fångne
var dömd till döden och måste därför dö. — Man hade
redan gifvit befallning om att göra gevären i ordning: En
minut till och man skulle kommendera »ge fyr!» Då sprang
engelske konsuln, herr Ramsden, fram i fronten med sitt
lands fana på axeln och ställde sig framför fången.
Amerikanske konsuln följde hans exempel, under det han höjde
sin nations stjärnbanér. — »Mina herrar», sade herr
Rems-den, »jag kan icke se på, huru man mördar en oskyldig
människa. Viljen I taga hans lif, så såren I de nationers
ära, hvilkas fanor vi bära.» — De spanska officerarna
förstodo det allvarliga i läget och märkte, att deras öfverilade
handling skulle kunna föra med sig alltför dåliga följder.
De höllo en rådplägning, hvarpå de släppte den fångne
matrosen lös. — Denna korta, men sannfärdiga berättelse
lämnar oss en bild och liknelse. Hvarje människa, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
