Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saktmodighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
PRÖFVA. PUNKTLIGHET.
orenlighetens skull utan visa till det vatten och det blod, hvari äfven det
svartaste kan varda snöhvitt.
Saktmodighet öfvervinner både människor och
djur. — En allvarligt sinnad landtbrukare hade i sin tjänst
antagit en dräng, som visade sig såsom en både rask och
trogen tjänare, men som var något häftig och hade den fula
ovanan att svärja, en ovana, som han lärt af en annan
husbonde, i hvars tjänst han förut tillbringat flera år. Han
hade till syssla att sköta ett par stora och vackra hästar samt
köra för sin nye husbonde, då denne var på resor. Under
det han fullgjorde sin tjänst hemma i stallet, märkte han
att den ene hästen var särdeles känslig för ryktskrapan och
borsten. I stället för att genom vänligt tilltal lugna det
vackra men känsliga djuret, började han ryta, svärja och
förbanna hästen, samt tilldelade honom månget hårdt slag.
Följden blef, att hästen vardt allt värre, räddare och
oreger-ligare samt till slut så uppretad, att han slog och bet
drängen, så ofta denne nalkades honom med ryktborsten. Sedan
detta ett par månader fortgått, kom besagda dräng en
morgon i vredesmod till sin husbonde, högeligen beklagande sig
öfver hästarna, som sparkade och beto honom, och uppsade
sin tjänst med begäran att genast få flytta. Förvånad
hörde ägaren hans berättelse, så mycket iner som hästarna
alltid varit synnerligen dygdiga och vänliga mot sina vårdare.
Han försökte utforska orsaken till deras förändrade beteende
och kom snart under fund med, att drängen genom sitt
häftiga, hårda och ilskna sätt att behandla dem själf var
orsaken till deras förbittring. Han gick således nästa morgon
ned i stallet och bad drängen verkställa ryktningen. Detta
skedde, och som vanligt under okvädinsord, svordomar och
förbannelser. Sedan han en stund åhört detta, bad han
stalldrängen sluta och följa med upp på sitt rum. Här
föreställde han denne vänligt men allvarligt det högligen orätta
i hans beteende, bad honom genast och för alltid upphöra
därmed, visade honom huru djäfvulen, som han så mycket
åkallat, tycktes synbart fått makt öfver hästarna, lade
honom på hjärtat omvändelsens nödvändighet och slutade med
att innerligt bedja honom sörja för sin odödliga själs
frälsning. Drängen, som aldrig förr af någon husbonde hört
sådana ord, blef i början häpen, sedan förlägen och
slutligen djupt rörd. Tårarna började rinna ned för hans kin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
