- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
565

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvete. Samvetsgrannhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SAMVETE. SAMVETSGRANN!! ET.

565

bedrägeri lämnade ingen ro åt hans samvete. Han beslöt
att i likhet med Sakeus godtgöra det och sände för den
skull nämnda summa till räntekammaren ined den
förklaring, att det vore orättfånget gods. Hans exempel vann
efterföljd. Räntekammaren bildade därför en särskild fond,
som på tjugo år vuxit till öfver en million kronor. Under
år 1886 ökades den med öfver tjugo tusen kronor. Den
största summan, som hittills influtit, betaltes af en
uppbördsman från Chicago med förklaring, att det var mutor af
brännvinsbrännare. Det minsta, som någon insändt, var
tredubbla priset för ett sex-öres frimärke. — I våra svenska
tidningar läsa vi ofta, huru sådana samvetspängar
återsändas af bedragaren till den bedragne. Ett sådant
återställande af på orätt sätt förvärfvadt gods är af bättringens
rätta frukter. Detta borde mången, som trots många tårar,
trots inånga böner icke kan komma till frid, taga till
hjärtat och handla därefter.

De båda rösterna. — En liten gosse hade redan
mycket tidigt blifvit vand att ge akt på samvetets röst. Hans
moder hade sagt honom, att om han frestades att göra det
eller det, som icke vore rätt, så skulle han, ifall han noga
gåfve akt, förnimma i sitt inre en röst, som sade honom,
att han icke skulle göra det. Denna röst kallar man
samvetet, som Gud nedlagt hos oss för att varna och straffa.
Denna inre röst skall man alltid lyda. Modern sade honom
vidare, att man ständigt vid sidan häraf kunde höra en
annan röst, som lockade till det ondt är och till olydnad.
Detta vore den onde anden, och honom skulle man icke lyda,
nej icke ens ett ögonblick höra honom. Det var glädjande
att förnimma, hvilket inflytande detta hade på gossens
hjärta. — En dag, då den lilles moder var sysselsatt inne i
huset, trodde hon, att hennes lille son lekte i trädgården,
hvilken han ännu aldrig lämnat utan sin moders tillåtelse.
Plötsligt störtade Georg, så hette gossen, in i rummet, och man
såg på honom, att han hade något viktigt att berätta. På
moderns fråga livad som händt, sade han: »O mamma, jag
har i dag sprungit ut ur trädgården utan att ens först
lyssna till hvad mitt samvete hade att säga. Jag tänkte icke
därpå, förrän jag hunnit ett långt stycke. Då jag fick höra
den goda rösten säga: Du handlar icke rätt, du har icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free