Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själfförnekelse. Själfförsakelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
SJÄLFFÖRNEKELSE. SJÄLFFÖRSAKELSE.
Uti alla hjärtan bjuder
Längtan till en bättre tid,
Uti alla själar ljuder
Kallelsen till börjad strid.
O, men offret, offret skrämmer,
Veklig rädsla viljan skämmer.
(H. Ibsen.)
Alexander den stores själfförsakelse. — Då
Alexander den store, konung af Macedonien (d. 323 f. Kr.), var på
ett krigståg, funno han och hans här icke något vatten
under flera dagar. Många af hans män omkommo af törst.
Men konungen drog framåt utan att fälla modet. Slutligen
blef dock hela hären så öfverväldigad af törsten, att den
icke kunde marschera vidare. Då kommo några personer
fram till konungen med en hjälm fylld af vatten, som de
funnit, och bjödo konungen släcka sin törst därmed. När
konungen förde vattnet till sin mun och såg alla de
kring-ståendes blickar vara riktade på sig, slog han ut vattnet
sägande: »Det är för litet att dela bland alla. Jag kan icke
dricka, när jag ser mina soldater törsta». Konungens
deltagande för dem och hans försakelse rörde soldaterna och
gaf dem nytt mod, så att de, glömmande marschens
vedermödor och törsten, skyndade framåt för att hinna fienden.
En gosses själfförsakelse. — En moder satt en
eftermiddag hemma vid sitt sybord. Hennes tolfårige son
kom hem från skolan, satte upp sina böcker på deras plats,
hvarefter lian förtärde sin måltid och gjorde sig i ordning
för att gå ut och leka boll med sina kamrater. »Ack käre
Karl», sade modern, »det är i dag en riktig sorgedag för
mig, det är min faders dödsdag, och det skulle varit mig
en sann vederkvickelse, ifall jag fått hafva dig inne i dag
för att skingra mina dystra tankar. Men det är icke rätt
att hindra dig från att gå ut, du sitter ju nästan hela dagen
fastlåst i skolan och behöfver därför frisk luft. Jag vill
fördenskull söka förströ mig med något arbete, tills din far
kommer hem.» — »Nej, älskade moder», sade den
ömhjär-tade gossen, »det skall du icke göra! Frisk luft kan jag
få vid fönstret, jag stannar därför hemma hos dig, och då
är du ju icke längre sorgsen, min mor, utan glad och
belåten med din gosse. Icke] sant?» — På liknande sätt lät
den kloka modern rätt ofta förstå sin önskan, men alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
