Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smäda. Bespottare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PM AD A. BEßPOTTARË. 601
honom vara skrifven i något gäckande ton. Han uppmanade
de närvarande att särskildt bedja för den, som skrifvit denna
anhållan. — En djup tystnad följde på denna uppmaning,
och den unge advokaten kände det förfärliga allvaret i den
gärning han gjort och dess följder — då en hel
församling bad för honom, som, okänd för dem, stod midt ibland
dem. Han kände sig djupt gripen och förkrossad. Han
hörde allt, hvad som sades den aftonen. Följden blef, att
den unge mannen gaf sitt hjärta åt Kristus. Och denne
man, som 1875 var en bespottare, är nu en Jesu trogne
lärjunge, som använder alla sina krafter att tjäna och vittna
om den Herre, som han lärt att känna, tro på och älska.
En allvarsam förmaning. — När den bekanta
engelska predikanten Robert Fleming en gång under en resa i
Holland en söndagsmorgon förkunnade ordet om korset i
Rotterdam, kommo helt plötsligt tre unga matroser in i
kyrkan. Deras höghjudda skratt och prat, som var
uppblandadt med svordomar, trängde på ett pinsamt sätt in i
åhörarnas öron, och man började snart genom ord och tecken
antyda för dem, att de skulle tiga. Man matroserna låtsade
icke förstå detta utan fortforo med sitt oanständiga
uppförande, så att Fleming slutligen fann sig nödsakad att sluta
upp och tillropa dem: »Unge män, om I fortsätten med att
ohelga Guds hus, så befaller jag eder att lämna det!» Men
det var att tala till döfva öron; matroserna började nu äfven
att hvissla, togo upp apelsin- och nötskal ur sina fickor ocli
kastade dem på predikstolen. Härefter stämde de upp en
matrosvisa, hvarigenom församlingen blef alldeles störd i
sin andakt. Endast den fromme Fleming blef lugn. Men
med fast profetisk röst sade han till fridstörarna: »Stackars
vänner, hvarför hafven I så helt och hållet öfverlämnat eder
åt den onde? I skolen få se, att Herren före denna veckas
slut skall hemsöka eder.» Därefter tillsade han, att man
skulle sjunga en sång. Men äfven sången förstodo de
eländige att hindra, så att församlingen måste upplösas utan
välsignelse. – Måndagen förgick i lugn. Men på tisdagen
skulle den ene af matroserna gå ombord på sitt fartyg,
hvarvid båten kantrade, matrosen föll i vattnet och fann där
sin död. — På onsdagen råkade den andre af matroserna i
strid med en annan sjöman; de voro båda öfverlastade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
