Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Straff. Straffdom. Tuktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
STRAFF. STRAFFDOM. TUKTAN.
Bibliska exempel: Straff för syndens skull: Adam och Eva (1 Mos. 3);
Kain (1 Mos. 4); Syndafloden (1 Mos. 7); Sodom och Gemorra (1 Mos.
19); Israel efter Davids folkräkning (2 Sam. 24: 13—17); Eli (1 Sam.
4: 18); Nineve, Jerusalem o. s. v.
Strötankar: Straff är egentligen något slags lidande såsom vedergällning för
en begången förbrytelse. Gud, den evige domaren, belägger dels med
1) timliga straff, t. ex. fattigdom, sjukdom, samvetskval o. s. v., 2) eviga
i lifvet efter detta, emedan synderna begås mot ett evigt väsen. — Den
allgode Guden begagnar straffen som bättringsklockor. — De borgerliga
straffen, som den af Gud förordnade öfverheten ådömer och verkställer,
afse att förtaga det onda och främja det goda. — Guds kvarnar mala
långsamt, men mala säkert. — Gud straffar den ene syndaren genom den
andre. — Krukan går så länge efter vatten, tills hon spricker.
Ett hastigt straff. — För åtskilliga år sedan byggdes
en storartad järnvägsbro öfver Mississippifloden. Det första
tåget stod i ordning att gå däröfver. En mängd nyfikna
hade infunnit sig för att få göra den första resan öfver
bron. Alla vagnar voro därför fullpackade. Slutligen kom
en präst springande för att resa med tåget till andra sidan,
där en sjuk väntade honom. Han steg in i den främsta
vagnen och frågade höfligt en ung man, om han fick taga
plats bredvid honom. Den tilltalade, som såg, att han hade
en präst framför sig, svarade under ett rått skratt: »Herr
pastor, jag kan resa till helvetet utan ert sällskap!»
Tigande aflägsnade sig prästen och sökte efter en annan plats
samt fann en sådan i någon af de sista vagnarna. Nu satte
tåget sig i rörelse. Det gick lyckligt, tills man kommit midt
på den nya bron. Men då började det vagga hit och dit,
några af bropelarna gledo undan, och en del af bron
störtade i djupet och med henne lokomotivet och de båda
första vagnarna. Alla, som befunno sig i dem, omkommo,
äfven den unge, råe bespottaren. De sista vagnarna blefvo
stående på den oskadade delen af bron, och de människor,
som sutto i dem, däribland prästen, blefvo bevarade från
en förskräcklig död. — Detta är en berättelse ur verkliga
lifvet, och hon bevisar, huru Gud ofta låter sitt straff följa
omedelbart på synden.
Herrens tid kommer en gång. — Följande berättelse
från Amerika är i hög måtto värd vår uppmärksamhet: Ett
sällskap utvandrare från södra Tyskland hade slagit sig ned
vid västra gränsen af Minnesota i Nordamerika och där
upprättat ett nybygge. Dessa tyskar voro till största delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
