Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ståndaktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNDAKTIGHET.
617
ännu voro dina tribuner, lidit många marter för Kristi
namns skull och såsom goda Kristi stridsmän genom sin död
öfvervunnit dina gudar.» Käjsaren blef högligen vred öfver
ett sådant svar och utropade: »Antingen skall du jämte dina
söner offra åt de allsmäktiga gudarna eller också skall jag
offra dig själf jämte dina söner!» Symforosa svarade
honom utan all fruktan: »Dina gudar kunna icke mottaga mig
till offer — jag kommer att offras för Jesu namns skull.»
Därpå fortfor käjsaren: »Välj ettdera, antingen att offra åt
mina gudar eller ock att själf offras.» Symforosa svarade:
»Tro icke att fruktan kan släcka min längtan att förenas
i den eviga hvilan med min man Getulius, som du förut
dödat!» Nu lät käjsaren föra den ståndaktiga kvinnan till
Herkules’ tempel, hvarest han lät hudstryka henne och
upphänga henne i håret. Men då han icke heller på detta sätt
kunde förmå henne att offra, befallde han, att man skulle
binda en sten om hennes hals och sänka henne i Tibern.
Så skedde, men hennes broder, Ergenius, som var en ansedd
man, lät taga upp hennes kropp och begrafva den. — Dagen
därpå lät käjsaren hämta hennes sju söner till sig. Men
icke heller dessa kunde han tvinga att förneka frälsaren.
Då befallde han, att man skulle slå ner i jorden utanför
Herkules’ tempel sju spetsiga pålar och döda dem genom
att kasta dem därpå. Så skedde äfven. Den ene efter den
andre af Symforosas sju söner dödades genom att störtas
öfver spetsiga pålar. Deras namn, hvilka lysa i
martyrhistorien, voro Crescens, Julianus, Nemesius, Primitivus,
Ju-stinius, Trakteus och Eugenius.
Alexanders ståndaktighet. — Några frågade
Alexander den store, hvaraf det kom sig, att han kunnat eröfra
världen. Svaret blef: »Det kommer sig däraf, att jag aldrig
vacklat eller vikit tillbaka».
Basilius den store. — Den romerske käjsaren försökte
dels genom hotelser, dels genom löften att förmå
kyrkoläraren Basilius att afsvärja sin tro på evangelii sanning.
Äretitlar och rikedomar erhjödos honom. »Ack», sade den
trogne läraren, »sådant lockbete kan vara passande för små
barn, som se efter dylika ting; för vår del hafva vi fått
lära känna något bättre uti den heliga skrift, och vi äro
redo att tusen gånger dö hellre än att öfvergifva Kristus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
