Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärmare - Synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
SVÄRMARE. SYND.
En svärmare. — En dag kom en man till pastorn i
församlingen oeh påstod med skenhelig uppsyn och fräck
säkerhet, att den helige Ande sagt honom, att han skulle gå
till pastorn för att varda hulpen ur en pänningeförlägenhet.
Pastorn svarade: »Verkligen, har den helige Ande sagt er
det?» — »Ja, det har han visst det.» — »Nå, han skall väl
veta, om jag är i stånd att hjälpa er. Huru mycket
behöfver ni?» — Mannen trodde sig nu vara säker på sin sak
och tänkte, att han skulle taga för sig en duktig summa och
sade: »Femtio kronor». Pastorn gick till sin bordslåda, där
han förvarade sina pängar, öppnade den och sade: »Kom
hit! är det här femtio kronor?» »Nej», svarade mannen.—
»Huru mycket är det då?» frågade pastorn vidare. — »Det
är blott tjugo öre.» »Nå, då ser ni alltså, att icke den
helige Ande utan djäfvulen, som" är en lögnare af
begynnelsen, sagt er, att jag skulle kunna gifva er, livad ni behöfde.»
Svärmaren måste skamfiat gå sin väg.
Synd. (Se äfven Arfsynd.)
Bibelställen: 1 Mos. 4: 7, 13; 18: 20; 41: 9. 2 Mos. 10: 17. 4 Mos. 12:
11. 5 Mos. 24: 16. Ps. 25: 7; 51: 3; 103: 3. Es. 44: 22. Hes. 33:
14, 16. Luk. 5: 21; 11: 4. Joh. 1: 29; 8: 34. Rom. 4: 8; 5: 20; 7:
23. 1 Joh. 1: 8, 9, 12. Jak. 4: 17 m. fi.
Ordspråk: Synden kommer med löje, men går bort med gråt. — Den, som
tar i beck, får beck på fingrarna.
Strötankar: Synden är enligt gamla testamentet en afvikelse från lagen, ett
förfelande af det utstakade målet; enligt nya testamentet är synd orätt
eller en afvikelse från Guds bud; dess väsen är alltså vår viljas
motsträf-vighet mot Guds vilja, affall från Gud, så att barnet sätter sig upp emot
sin fader. Gud är icke orsak till synden, ty han är helig och har
skapat allt ganska godt. Gud förutser väl synden, men därigenom tvingas
ingen till att synda. Hvar och en har nämligen fri vilja. Men genom
missbruk af den fria viljan och af djäfvulen kommer synden. — Synd
emot den helige Ande är den högsta grad af förhärdelse, hvartill
människan kan komma här i tiden, då hon icke allenast själf ondeskefullt
står emot utan fräckt bestrider och hädar det gudomliga ordets sanning,
ehuru hon erfarit dess verkan på sitt eget hjärta. Det är denna synds
egen beskaffenhet som gör den oförlåtlig. Ty huru kan den blifva
förbättrad, som halsstarrigt står emot den helige andes verksamhet? Men
där bot och bättring icke gå förut, där kan icke syndaförlåtelse följa. —
Synden har sina fröjder, men de äro ljugna; vid närmare påseende är hvar
och en af dem en förklädd förtviflan; synden har sin himmel, men en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
