Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syndabekännelse - Syndafall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABEKÄNNELSE. SYNDAFALL.
625
han den ena efter den andra om orsaken till hans
fängslande. Hvar och en sade, att han vore den ärligaste och
oskyldigaste människa i världen, elaka människor hade
förtalat honom hos öfverheten och detta vore enda orsaken till
att han var där. Hvar och en bad fursten om förbarmande
och friheten. Slutligen kom fursten till en helt ung fånge
och frågade honom: »Hvad har du gjort, efter du sitter här?»
— »Nådige herre, jag har varit en gudlös sälle; jag har
icke lydt fader och moder, jag har fört ett liderligt lif,
stulit och bedragit, hvadan jag lider det mina gärningar värda
äro.» — Fursten visste väl, att alla fångarna förtjänt sitt
straff, men han sade leende: »Huru kommer det sig, att en
så afskyvärd person sitter i ett så aktningsvärdt sällskap?
Skynden och tagen af honom hans kedjor och jagen honom
ögonblickligen härifrån, på det han icke måtte förföra dessa
ärliga människor!» — Ynglingen blef genast befriad från
sina kedjor och försatt i frihet.
Syndafall.
Bibelställen: 1 Mos. 3. Kom. 5: 12, 19; 6: 23.
Strötanke: Att icke taga skulden på sig själf utan skjuta den på andra eller
på omständigheter, som man icke kunde ändra, det har sedan det första
syndafallet varit brukligt vid alla syndafall. Men den heliga skrift kastar
tillbaka syndens skuld på syndaren och tillstänger för honom alla vägar,
på hvilka han kan göra sig själf fri. (Herivig.)
Tre viktiga kapitel. — Valerius Herberger sade en
gång: »Det tredje kapitlet i första Mose bok, det tredje i
Johannes evangelium och det tredje i romarbrefvet säga oss,
hvarifrån synden och all olycka kommit, men också
hvarifrån rättfärdighet och välsignelse är att vänta.»
Begärelsens styrka. — Om den bekante generalen
Pechlin berättas, att han en dag hörde en af sina torpare
yttra till sin hustru: »Om jag varit i paradiset, skulle jag
aldrig rört vid den förbjudna frukten». »Inte jag heller»,
svarade hustrun. Generalen kallade då torparen och hustrun
till sig och hade dem in i ett fint rum, där de skulle få bo
och äta de läckraste rätter, så länge de icke rörde vid en
stor med lock försedd porslinskål, som stod i samma rum.
Den första dagen gick allt väl, och torpareparet befann sig
40 — Nilson, De bibi. hufvudbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
