Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tack. Tacksam. Tacksägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643 TACK. TACKSAM. TACKSÄGELSE.
nom. Hvilken hade under sådana omständigheter största
orsaken att vara tacksam? Utan tvifvel den senare. Men
sådana äro människorna. De kunna mycket lätt förgäta
de alldagliga och minutliga Guds välgärningar, äfven de
största. Den friske vet icke att tillbörligt uppskatta hälsans
gåfva, förrän Gud fört honom både i och ur någon svårare
sjukdom.
Något för OSS att lära. — Muhammedanerna hembära
aldrig omedelbart gifvaren själf sina tacksägelser för hans
skänker. De säga: »Jag tackar Gud för den kärlek och
välvilja, som du bevisat mig!»
En negers tacksamhet. — En engelsman, som bodde
i Kingston på Jamaika, hade, till en början välmående,
slutligen råkat i stor fattigdom och nöd, så att han i en
sjukdom befann sig utan bostad, pänningar, föda och vänner.
Under denna tid af stort trångmål erbjöd honom en
gammal kristen neger sin hjälp, hvilken den sjuke med
tacksamhet mottog. Denne »samarit» gaf honom läkemedel och
föda och vakade under flera nätter vid hans sjukläger.
Negern var på samma gång alltså hans värd, läkare och
sjukskötare. Med Guds hjälp hade den gamle negerns
bemödanden det bästa resultat, och den sjuke blef återställd.
Denne lofvade nu så snart som möjligt ersätta negern.
Ädelmodigt svarade honom denne: »Massa, du är mig ingenting
skyldig, jag är snarare din gäldenär.» —■ »Huru är det
möjligt?» frågade engelsmannen. — »Jo, massa, jag blir aldrig
i stånd att betala min skuld till massa, ty massa har en
gång lärt mig att läsa Guds ord!» — Detta svar gjorde ett
så djupt intryck på engelsmannen, att han fattade det
beslutet att söka frälsaren.
Den rike och fattige grannen. — »Har ni verkligen
så mycket att tacka Gud för», frågade den rike husägaren
sin hyresgäst, en fattig skomakare, »eftersom ni hvarje
afton sjunger: ’Nu tackar Gud allt folk’? Ert handtverk
inbringar icke så mycket, och ni har en stor familj att
underhålla, så att det måste vara rätt smått om det dagliga
brödet.» — »Det är nog sant, herr granne», svarade
skomakaren, »men med tacksägelsen förhåller det sig så, att vi tacka
Gud såväl för det vi hafva, som för det vi icke hafva. För
det senare tacka vi, emedan vi icke behöfva det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
