Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Testamente. Förbund - Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TESTAMENTE. FÖRBUND. TIDEN.
647
Guds bud. Såsom en af dina förnämsta plikter lägger jag
dina barns kristliga uppfostran dig på hjärtat, så att du må
uppföda dem till himmelens arfvingar. Spara icke nödig
tuktan, på det du af dem må hafva glädje och en gång
inför Kristi domstol kunna framträda med dessa ord: Herre,
af dem du mig gifvit hafver borttappade jag ingen.
Förvara till lärdom och förmaning dessa enfaldiga ord, och låt
dem gå i arf till barn och barnbarn!»
Tiden.
Bibelställen: 1 Mos. 1: 14; 47: 9. 5 Mos. 4: 32; 31: 14. Job. 14: 1. Ps
31: 16. Pred. 3: 17. Joh. 7: 6. 2 Kor. 6: 2. Efes. 5: 16. 1 Joh.
2: 18.
Ordspråk: Tid, ord och ungdom kunna ej fås tillbaka. •— Tid är pängar. —
Tiden har vingar. — Tiden läker alla sår. — Allt har sin tid. — Tids
nog att sälja huden, när björnen är skjuten.
Strötankar: Tid är de skapade varelsernas och tingens varaktighet, som
vanligen mätes efter solens och månens skiften. — Tiden är sjuk af
öfver-kultur, falsk andlighet, materialism, världskärlek först och sist. — Hvad
är tiden? Skuggan på solvisaren — urets tickande — sandens
nedrinnande i timglaset — dag oeh natt — sommar och vinter — månader, år,
sekler: dessa äro blott villkorliga yttre tecken — tidens mått, ej tiden
själf. Tiden är själens lif. (Longfellow.) — Tiden bär på snabba vingar
vårt lif mot grafven. — Ögonblicken fly, se till, att de i flykten bära dig
fridens, icke förebråelsens afsked. (J. O. Wallin.) Det finnes i
förhållande till tiderna tre slags människor. Vi vilja kalla dem
morgonrodna-dens, middagens och aftonens män. De första bära inom sig
nytändningen af kommande världsåldrar; deras verksamhet, ofta oförstådd af det
närvarande, går vidt ut i framtiden, i eftervärlden. De mellerstas fält är
den värld, som lefver, för hvars behof de äro fullt utrustade, och uträtta
hvad tidehvarfvet kallar stora saker. — De siste, männen af nedgången,
af aftonen, bära inom sig hela rikedomen af en till upplysning ilande
värld. För att äga något fast vända de ofta sina blickar mot det
förflutna. Men det finnes bland dem själar, i hvilkas klarhet den eviga
himmelens stjärnor spegla sig. (E. G. Geijer.) —
Pängar kan du mista,
Pängar återfå;
Lägga i din kista
Och förvara så.
Ack, men tiden, tiden,
När den är förliden,
Kommer ej igen;
Intet slags insegel,
Icke lås och regel
Mäktar hålla den.
(J. O. Wallin.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
