Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigga. Tiggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
TIGGA. TIGGAKE.
Förklaring: Tiggare äro 1) icke behöfvande, lata, starka personer, som äro
dagtjufvar och icke vilja förtjäna sitt digliga bröd, 2) fattiga, eländiga
människor, hvilka icke kunna förtjäna sitt bröd. De förra skall man icke
genom allmosor understödja, utan hålla till arbete; men de senare skall
man verksamt taga under armarna.
Yrkestiggare. — En inblick i yrkestiggarnas sätt att
gå tillväga ger följande tilldragelse, som berättas från
Österrikes hufvudstad och som för öfrigt äger sin
motsvarighet litet hvarstädes, äfven hos oss. En herre promenerade
öfver ett af Donaustadens torg, då han af ett par tiggare
uppmanades att skänka en skärf. Den ene var blind, den
andre lam. Den senare släpade sig mödosamt fram på ett par
kryckor och vägledde den blinde. Herrn tittade i sin
portmonnä, men fann att han förutom en sedel blott hade ett
öre. Han lade emellertid slanten i den blindes hand, då
denne strax slog upp ögonen och skrek: »Hvad för slag,
ett öre! Det var det nedrigaste!...» Herrn tillkallade nu
genast en polis. Den blinde sprang då sin väg åt höger,
den lame tog sina kryckor under armen och gnodde allt
hvad tygen höllo åt motsatt håll. De blefvo likväl snart
anhållna. Den »blinde» bestred, att han spelat blind. Han
hade blott blundat — emedan det var så stark dager. Den
»lame» förnekade också förtrytsamt att han låtsat lamhet;
han hade blott tillfälligtvis stödt sig på ett par kryckor,
som han skulle bära till en god vän, som var lam. — De
båda bedragarna sluppo undan med tre dagars fängelse. —
Skänk icke bort något, innan du vet, att din gåfva kommer
i rätt hand!
Två tusen kronor i trasorna. — För icke länge sedan
afled å Södra förstaden i Malmö en gammal gamma, som
lefde på fattighjälp och tiggeri. När hon kom in för att
tigga, brukade hon vanligen räcka två finger i vädret och
med jämrande stämma förklara: »Gud skall vara mitt vittne
på att ingen människa är så fattig som jag». — I samma
hus som hon bodde en annan fattig kvinna med flera barn,
som hon hade stor möda att skaffa det torftiga brödet till.
Men hon ömkade sig ändå öfver tiggerskan och delade sina
fattiga bitar med henne. Så en dag var tiggerskan
försvunnen, och då man trängde in i hennes lägenhet, fann man
henne död och kall. Hon hade omkommit i sitt elände. —
Den gamla hade emellertid några släktingar, som kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
