Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
åhörare.
En tacksam hedning. — En omvänd zulukaffer sade
en gäng under många glädjetårar till en missionär: »Jag
vet icke, huru jag nog innerligt skall kunna tacka mina
lärare, därför att de öfvergifvit sitt fädernesland och rest
hit till oss öfver det stora hafvet för att förkunna bland
oss Guds kraftiga, saliggörande ord. I all evighet skall jag
vara dem tacksam härför.»
En älskad predikant. — Hertig Ernst af Lüneburg
hade för en tid från staden Augsburg erhållit dess högt
begåfvade och upplyste pastor Urbanus Regius. Då
augs-burgarna efter två år ville återkalla sin pastor, sade
hertigen, att han icke ville släppa honom ifrån sig. Han yttrade
härvid bland annat, i det han visade på sina båda ögon:
»Lika litet som jag vill låta beröfva mig något af dessa
mina ögon, lika litet vill jag låta beröfva mig Regius. Stanna
hos mig, käre herre», fortsatte han vänd till pastorn, »ni
kan möjligen finna människor, som gifva er större lön, men
svårligen några som älska er högre är jag!»
En god lärdom. — En kvinna, hvars kyrkoherde var
en mycket ogudaktig prästman, sökte ofta näring för sin
själ i grannförsamlingen, hvars pastor predikade ett
fulltonigt Guds ord. En söndagsafton, sedan hon varit i
grannförsamlingens kyrka, mötte hon sin egen pastor, som
frågade henne: »Nå, hvad har pastor Z. haft för godt att säga
i dag i sin predikan?» — Kvinnan hade ingenting att svara
härpå. Men då kyrkoherden menade, att hon i sådant fall
ginge den långa vägen förgäfves, alldenstund hon ingen
behållning hade af gudstjänsten, svarade hon rätt tröstefullt:
»Jag skall säga kyrkoherden, att det är med mig som med
ullen, jag tvättade härom dagen; vattnet som jag öste på
henne rann bort, men ullen blef i alla fall ren».
Guds ords makt. — I Exter (England) stod en man
med en stor sten i handen för att kasta den på den af
honom hatade predikanten Whitefield, som stod i begrepp att
hålla en predikan under bar himmel. Men redan efter
inledningsorden till predikan sjönk stenen ur hans hand, och
när allt var slut, gick han fram till W. och bekände: »Min
herre, jag kom för att krossa er panna med en sten, men
Gud har i stället genom er predikan krossat mitt hjärta».
(Rom. 1: 16.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
