Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmjukhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
ödmjukhet.
kalla oss själfva syndare, ovärdiga och dylikt, men om en annan kallar
oss med sådana namn, så vredgas och rasa vi. Häraf ser du väl, att det
icke är någon hjärtats bekännelse eller uppriktighet. (Augustinus■) —
Den sanna ödmjukheten tillhör en stor och himmelsk själ, högmodet
tillhör däremot en låg själ. (lsodorus från Pelusium.) — Den ödmjuke har
en beständig frid, men i den högmodiges hjärta härska afundsjuka och
vrede. (Eempis.J — Medan jag ännu ville något vara, hade jag idel
ångest och pina, men sedan jag blef en ringa mask, iir jag nöjd i mitt
sinne. (Terstegen.) — Den sanna ödmjukheten är skuggan af den sanna
storheten. Likasom en lärd man vanligtvis är anspråkslösare ju mera
verkligt lärd han är, så är det ännu mera säkert, att ju mera sant
kristen, dess ödmjukare hjärta. — Den som är ödmjuk vet ej själf därom.
(Luther.)
Ödmjuka dig! i ödmjukheten ligger
En ljuf, en aldrig sviksam läkedom.
I ödmjukheten ligger kärleken,
I ödmjukheten födes tron och friden.
(B. E. Malmström.)
Ödmjukhetens vinst. — En from man, eremiten
Antonius, såg en gång i en dröm alla den onde fiendens snaror
utbredda på jorden. Bekymrad frågade han: »Hvem kan
undgå alla dessa?» Därpå fick han detta svar: Den ödmjuke.
Den ödmjuke fursten. — Agatokles, Siciliens regent,
mördad 279 f. Kr., uppsteg på tronen från en mycket ringa
släkt. Han var nämligen son till en krukmakare på ön och
hade äfven själf lärt sig faderns handtverk. Såsom regent
plägade han på bordet under måltiderna låta ställa fram
lerfat bland guldkäriln och därvid offentligt säga: Sådana
där lerfat har jag fordomdags förfärdigat.
Ödmjuk vetenskapsman. — Den berömde Isaak
Newton talade en gång om sina många och stora upptäckter
inom naturvetenskapen och sade, att han och hans vänner
föreföllo honom som små barn, hvilka sutto vid hafskanten
och samlade stenar, hvarvid han händelsevis haft turen att
hitta en och annan mera finspolad och vacker sten än de
andra.
En furstinnas ödmjukhet. — Eleonora Magdalena,
käjsar Leopold I:s tredje gemål, född prinsessa af
Pfalz-Neuburg och en ödmjuk kristen, hade icke något behag eller
sinne för världsligt väsen eller hoflifvets skimrande glans.
Hon begagnade hvarje stund, öfver hvilken hon kunde ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
