Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmjukhet - Öfverhet. Undersåte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742 ödmjukhet. öfverhet. undersåte.
moders välsignelse, och om sådana barn står det skrifvet:
Faderns välsignelse bygger barnens hus. För det andra har
ers majestät med hela sin krigshär blifvit buren på bönens
armar af flera tusen troende undersåtar, och därom står
det skrifvet: En rättfärdig mans bön förmår mycket, där
hon är i verksamhet. Men för det tredje är ers majestät
ödmjuk nog att erkänna, att allt detta har vederfarits eder
oförskyldt; ni tillskrifver icke eder själf segern utan Herren,
och om sådana står det skrifvet: De ödmjuka gifver han
nåd.» — Denna förklaring gladde käjsaren mycket, och han
sade till sin gäst: »Hvad ni har sagt förefaller mig mycket
godt, vi måste äfven låta kronprinsen höra det. Fritz»,
ropade han till denne, »kom hit, så får du höra, hvad denne
herre har sagt mig; det kan äfven du behöfva höra.» —
Vi kunna uti denna berättelse lägga märke till ett trefaldigt
»håll»: 1) håll Guds bud, särskildt det, som har löftet med
sig, 2) hållen på — bedja, 3) hållen eder hårdt — vid
ödmjukheten, ty om vi det göra, skall Guds välsignelse icke
uteblifva.
Öfverhet. Undersåte.
Bibelställen: Rom. 13: 1—3, 5—7. 1 Tim. 2: 1—3. Tit. 3: 1.
Bibliska exempel: Josef (1 Mos. 41: 46 ff.): Mose (2 Mos. 5); Josua,
Atniel, Ehud, Debora (Dom.); Samuel (1 Sam. 7: 3); David (2 Sam. 8:
15); Serubabel (Esr. 3: 2) m. fi.
Strötankar: Ofverhetsämbetet är en Guds ordning för att befrämja hans ära,
för att föra hans sak och för att bereda människosläktets väl. — En furste
skall icke se efter, huru vidt utan huru väl han regerar. (Käjsar Rudolf.)
— Liksom ofta den största rätt kan vara den största orätt, så kan äfven idel
nåd vara den största onåd. (Luther.) — Tvenne sidor gifvas, från hvilka
förhållandet mellan öfverhet och undersåtar kan betraktas. Man kan
anse öfverheten såsom förordnad af Gud, således uppifrån gifven; och man
kan anse den såsom förordnad af undersåtarna, således nedifrån gifven.
Det förra betraktelsesättet var den gamla tidens. Man trodde då på Gud
såsom herre öfver himmel och jord, man trodde att öfverheten hade sin
makt af honom, man trodde att en ond och gudlös öfverhet var en
straffdom ifrån Herren öfver ett gudlöst folk. Det senare betraktelsesättet är
den nyare tidens. Man anser nu, att om öfverheten icke längre böjer sig
för Guds vilja, så bör det icke tagas så noga: men däremot bör den
lydigt böja sig för undersåtarnas vilja. Man kallar en öfverhet, som i
sina seder och tänkesätt instämmer med tidens härskande åsikter,
svagheter och laster, en »folkligi öfverhet, och prisar den af alla krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
