- Project Runeberg -  I Stockholm /
3

(1856) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström, Julius Axel Kiellman-Göranson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfverdådigt körande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den förr så svällande, spänstiga länden föll ur och
visade hårda knotor; den förr så lena och rena huden
blef »bruten» och skrumpen, de förr så lysande ögonen
blefvo dunkla, men han arbetade af alla krafter, lydde
tömmen och tålde tigande piskans slag.

Sådan kördes han en gång för en dålig kärra ut
genom Roslagstullen. Det lyste så grönt vid vägen, men
det var ej för honom. Ack, det var så längesedan han
fått läska sin af tömmar förryckta mun med färskt gräs;
han gjorde dock icke något försök att stjäla sig till en
sådan njutning, utan fortsatte sitt jemna lunk, försakande
för pligten skull, och njöt blott tyst af sina minnen från
den ljufva klöfvertiden.

Erik åkaredräng stod kapprak med djerf uppsyn, och
lät det gå för lösa tömmar, under ständigt hojtande. Hans
broder, Pelle, som kommit till staden för att göra lycka,
stod bakom Erik, och höll händerna på broderns bröst,
för att stå fast, samt pratade muntert.

Just som de foro förbi Albano, sågo de utanföre en
prydlig vagn, som höll der med ett par fnysande, stolta
hästar; tvenne personer stego ur vagnen helt makligt, en
välklädd herre med dryg uppsyn, och ett ännu ungt
fruntimmer, frasande i siden; en hatt, så luftig och färgrik
som en blomkalk, inneslöt ett ännu täckt, men blekt och
kallt ansigte.

Begge drängarne sågo förvånade tillbaka, under det
Stritten, som skämdes för de förnäma hästarna, lufsade
blygsamt undan.

— Sågs du? Pelle! skrek Erik, kände du igen dem?

— Usch ja! svarade Pelle, jag har ögon att köpa fisk
med. Det var bokhållaren hemifrån, som blef bortkörd
för sina långa fingrar, och kammarslinkan, som höll ihop
med honom. Men hur har han blifvit så kavat?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free