- Project Runeberg -  I Stockholm /
14

(1856) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström, Julius Axel Kiellman-Göranson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Utvandrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med litet vaxduk på kullen, under ena armen, och ett
ljusblått paraply under den andra, samt nya stöflar och
galoscher på de dervid ovana fötterna, tog snuggan ur
munnen och utropade:

— Hvad, Håken, är morbror här igen?

Den tillfrågade, en lång, mager gråhåring, med en
sliten drägt, och en tysk pipa i munnen, stödd på ett
paraply och gömmande ett par grofva stöflar bakom sin
rygg, smålog, då han betraktade den andra gubben.

— Hvart tänker du taga vägen, farbror? frågade han.

— Jo, besittandes, jag tänker gå till Amerika, med
söner och döttrar.

— Hvad skolen J göra der, J som ären så rika?

— Jo, hjertandes till att bli mer rika, det hörs att
man blir det, bara på namnet amerika. Här hemma i
vårt land går nu allting galet, det syns bäst i
tidningarna. Vi ha ingen frihet, men orimliga skatter. Det
stod ju en räkning i en tidning, häromdagen, på hvad en
bonde förlorar hvart år; det kan icke bära sig i längden.
Jag sålde mitt hemman, och har nu mina fyratusen banko
på fickan. För det köper jag mig en stor gård i Amerika,
der alla gårdar äro säterier, och der blir jag friherre.
Der är allting fritt, der finnes ingen länsman, som kommer
och förseglar min bränvinspanna, der behöfver man icke
gifva tionde åt presten, ty hvem som helst kan der bli
prest sjelf; jag tänker der göra en ny religion, som
består deruti, att den största synd, som finnes, är att
betala presten.

Dylikt pratade en lång stund den snusförnuftige gubben.

— Men, tillade han slutligen, du reste ju dit, du,
morbror, hvarföre har du kommit hem igen?

— När jag for, farbror, så var jag en lika tok som
du nu är, men nu har jag blifvit klok igen, fastän det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free