Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Sqvaller och Okynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde få en matbit hemma hela tiden, utan måste gå och
äta ute. På sjelfva dagen hade de mycket andra
spektakler eller »ta blå vifvor», som de kallade det, utspökade
mamseller och herrar, som skulle stå på flera roliga vis
och föreställa något konstigt, som jag icke begrep. Då
skulle också hennes små flickor, den ena fyra, den andra
fem år föreställa englar; de voro nästan nakna, och hade
bara flor på sig, vingar på ryggen och blomsterkransar.
De stodo högt opp på en marmorskifva på herrns chiffonier,
och sträckte på sig, men sågo så frusna och blåa ut
i synen, att det var fasligt. Jag sa’ frun att det skulle
gå på tok; men hon snäste mig och svarade: tig du! det
är mina barn!
— Nå, hur gick det?
— Som det skulle gå. De stackars ungarna
förkylde sig på kalla marmorn, och dogo begge två efter
en månad! De ha fått en grafsten af marmor öfver sig!
— Jo, det är vackert! Tocka fruar ha vi! Hvad
skall man då säga om att vi fattiga pigor bära oss
dumt åt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
