Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Näringsfriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en pappersdrake, som fick fritt flyga så högt han kunde,
men icke längre än linan tillät.
Pelle fick också snart en noskorg, och Lasse fick känna
sin linas styrka. De skiljdes ej åt, förrän följande morgon
sedan de förstört alla sina kontanter på flera krogar. Pelle
tröstade Lasse med att han skulle få uppbära de riksdaler,
som Pelle ännu hade innestående hos mjölnaren, och Lasse
afstod också åt Pelle sin fordran hos mästaren, och begge
begåfvo sig på hvar sitt håll.
Lasse brydde sig ej om att söka arbete hos mjölnaren,
utan stadnade qvar i Stockholm; men Pelle, fullkomligt
godtrogen, menade sig i sotarredskaperna hafva fullmakt
på det nya yrket, och påstod sig hafva sotat många
gånger på landet, der hvem som helst kan göra det
Mästaren tog emot redskaperna, men förklarade att Pelle var
för stor, för gammal och för dum att blifva sotarlärling.
Pelle var envis, som en bonddräng alltid är, uttröttade
mästaren med sitt prat, och yrkade slutligen att
utbekomma Lasses innestående fordran kontant »Det skall
du visst få!» svarade mästaren förargad, rappade den
stackars Pelle med sin käpp och sade: »Detta är Lasses
fordran för alla knep han gjort.» Pelle blef häpen, teg
och tog emot först, och gick ej sin väg förr än han blef
utkörd på gatan. Då återvände han hem till qvarnen, är
nu åter alltid mjölnardräng, och svär öfver
näringsfriheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
