- Project Runeberg -  I Stockholm /
55

(1856) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström, Julius Axel Kiellman-Göranson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fingerkrok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under det att den förra förfalskade, förgiftiga lanken gjorde
karlarne först »dusiga» och sedan sjuka.

Vid ett bord sutto trenne, som voro högljuddast, en
axelbred sillpackare, en jättehög spannmålsbärare, och en
vindragare, en Starkodder i hvar muskel.

— Det går icke för vestmakterna, sade sillpackaren,
de få aldrig bugt på ryssen, de äro för klena.

— Det skall gå, menade vindragaren; vore jag med,
så skulle det gå qvickt.

— Åh, så du pratar! tror du att ryssen är ett
bränvinsfat, som man kan rulla hvart man vill!

— Åh hut, tror du kanske att fransosen och
engelsmannen äro som dina sillar, att de låta packa sig hur
man behagar?

— Tamej sju tunnor tusan! skrek sillpackaren, ryssen
står sig, det säger jag.

— Det är lögn, sillpackare! röt vindragaren, så fan
må taga dig. Är du en ryssvän, en spion kanske?

— Nitton böflar! skrek sillpackaren och slog näfven
i bordet; jag vånnar att fan tog ryssen och dig med, men
jag säger bara att ryssen står sig.

— Det är en sakramenskad lögn! röt vindragaren och
slog sin knytnäfve i bordet, att bleckmåtten hoppade och
märke qvarstannade i skifvan för alltid. Flera personer
lade sig nu i grälet; alla höllo med vindragaren emot den
enda »ryssvännen», som de kallade honom. Sillpackaren
steg upp och gick ut, men alla följde med, och
vindragaren brummade som en retad björn. För att göra slut sade
sillpackaren: Vi dra fingerkrok om saken!

— Topp! och ett stop bränvin i krigsomkostnader!

— Topp! det går jag in på.

Flocken stannade i gränden; spannmålsbäraren, en
tystlåten karl, drog sitt förkläde öfver hufvudet, liksom han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free