- Project Runeberg -  I Stockholm /
87

(1856) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström, Julius Axel Kiellman-Göranson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Vattuskräck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att det var bara vickermjöl; ty vicker är en högst oskyldig
och närande växt.

Innan han satte sig till bords undersökte han alltid
med sin fickthermometer rummets värmegrad, och reglerade
den genom fönstrets eller spjellets öppnande, ty det skulle
alltid vara hett när han kom.

Han luktade ytterst misstänksam på den mat, som
framsattes, vanligen endast färskt kött och ägg, som icke
kan förfalskas. Bröd tordes han aldrig äta, ty han kunde
ej kontrollera hvad bagaren lagt deri för kryddor eller
jäsningsämnen.

Han drack aldrig annat än väl filtreradt vatten, och
smakade aldrig vin, förrän han pröfvat det med en af
honom sjelf uppfunnen vinprofvare.

En gång hade han gått sina bestämda timmar på
förmiddagen och fått en temligen god matlust. Han inträdde
på sitt vanliga matställe, nyttjade alla sina vanliga
försigtighetsmått, torkade noga sin hatt invändigt, satte den på
den vanliga med hvitt papper omvecklade spiken och slog
sig slutligen ned inför en rykande, efter noggrann
föreskrift beredd roastbeef.

Olyckligtvis hade han i gårdagstidningen läst att en
och annan hund i staden fått vattuskräck; derpå hade han
studerat åtskilliga skrifter om denna sjukdom och fått den
sorgliga upplysningen, att den som bites af en galen hund
aldrig kan botas.

Beefens vällukt kom honom ett ögonblick att glömma
all sin inre förskräckelse och han skulle just inmundiga
ett afskuret stycke, då en stor hund rusade in och fram
till hans bord. Det rysliga odjuret hade väl noskorg, men
den hängde afsliten under halsen.

Herr Sebastian Pettersson blef gripen af fasa, fick
genast ryckningar i hela kroppen, tyckte sig redan biten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free