Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTINAS AFSKED FRÅN CARL GUSTAF.
Christinas beslut att vid Riksdagen i Upsala (1654) afsäga sig kronan till förmän för Carl
Gustaf, hade „hunnit till mognad; och ju närmare det afgörande ögonblicket nalkades, desto
mer verksamhet utvecklade den blifvande Thronföljaren, oaktadt det skenbara lugn och
likgiltighet för spiran, som han i det yttre visade. Ehuru han visste, att hans systrar jemte
Claes Tott, hvilka utgjorde Drottningens närmaste omgifning, sökte stämma henne till hans
fördel, var han dock sjelf beredd, att genom sina anhängare .vid hären med väpnad hand
ingripa i händelsernas gång, och några regementer fördes i tysthet till trakten af Upsala, för att
vid det befarade motståndet från Rådets och den höga Adelns sida kraftfullt uppträda. ”Jag
har fast beslutat att der i Upsala antingen taga kronan eller förlora lifvet”, hade han en
gång sagt, och på resan till nämda stad yttrade han till en bland sina följeslagare: ”När jag
nästa gång färdas denna väg, är jag antingen ett hufvud högre eller ock ett hufvud lägre”.
Sådane voro de tankar, som hvälfde sig i Carl Gustafs oroliga hufvud — tankar, som hade
sitt ursprung i hans kännedom af Högadelns makt och inflytande och af de partier bland
denna, hvilka allt ifrån början motarbetat Pfalziska Husets och hans egen framkomst. Dessa
dystra aningar om förestående våldsamma uppträden gingo dock ej i fullbordan. De tre
o-frälseståndens enhälliga beslut kallade Carl Gustaf till thronen, och Christina nedlade, utan
att röna något motstånd, i hans händer sin spira.
På Christinas thronafsägelse följde samma dag Garl Gustafs kröning, som förrättades af
Erkebiskop Lennæus, hans fordna lärare och värd i Upsala. Då denne nu kom för att sätta
kronan på hans hufvud, vaknade hos den glade Carl Gustaf minnet af den stränga ordning,
hvartill han blifvit hållen i den fordne lärarens hus, och han hviskade till honom halfhögt
med ett småleende: "I dag slipper jag väl såga ved, kära far?”
För öfrigt tillgick vid denna kröning temligen knapphändigt, en följd af Christinas
tilltag, att anse som sin enskilda tillhörighet de kungliga slottens dyrbarheter, ända till möbler
och tapeter. I hela det vidlöftiga Upsala slott hade hon icke qvarlemnat mer åt Carl Gustaf
än en säng och några stolar, och vid kroningsmåltiden måste silfver och duktyg lånas från
det närbelägna Skokloster, som på den tiden egdes af Carl Gustaf Wrangel. Tillgången var
dock så otillräcklig för de talrika gästerna, att endast fruntimren och adeln fingo äta på
silfver; presterna och borgarena måste nöja sig med tenn, och bönderna, åt hvilka man ej
engång hade en duk att lägga på bordet, åto på trätalrikar.
Den nya Konungen fortfor dock att visa Drottningen samma vördnad och tillgifvenhet
som förut. Sin tacksamhet lät han föreviga i en minnespenning, som föreställer Christina
sättande Kronan på hans hufvud, med öfverskrift "Af Gud och af Christina”, Ständernas
medverkan till hans upphöjelse låtsade han hafva glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
