Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra sysslolös”, var hans vanliga svar. Följderna uteblefvo icke länge. En dag sjuknade han
i Rådet af en hetsig feber, som lade honom på sotsängen. Carl Gustaf dröjde icke att
besöka honom och i de varmaste ordalag betyga honom sin högaktning och tillgifvenhet, och
Oxenstjerna å sin sida gaf Konungen vid afskedet en diamantring, som han erhållit af Ludvig
XIII:s hand.
De sista stunderna nalkades. De voro lugna och värdiga den store mannens föregående
lif. Kort före dödens annalkande sporde han efter de nyaste underrättelserna om Christina,
och då man berättat honom hvad som efter hennes utresa kunde vara bekant, utbrast han:
”Jag sade henne, att hon skulle komma att ångra sig; men hon har blifvit förryckt;
derefter tillade han suckande: ”hon är ändå den store Gustaf Adolfs dotter””. — Dessa voro
hans sista ord. Han dog på aftonen d. 28 Augusti 1654.
Carl Gustaf kom för att ännu en gång se den aflidne. Försänkt i betraktelser stod
han framför liket. ”Lycklig den — utbrast han slutligen — som så lefvat; lycklig den,
som så dör”. Till sonen Erik Oxenstjerna yttrade han vidare i hjertliga uttryck sin sorg
öfver den förlust, han sjelf och fäderneslandet lidit. Bland annat sade han: ”Sverge har
förlorat en redlig fosterlandsvän, och jag en minister, hvars like Sverge aldrig, och
Europa knappast någonsin ägt”,
Den högtidliga jordfästningen försiggick i Stockholms Storkyrka, bivistad af Konungen
och Drottningen, hvarefter stoftet af en bland Sverges störste män fördes till stamgodset
Eiholm, der det hvilar i Jäders sockenkyrka mellan förfäder och afkomlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
