- Project Runeberg -  Teckningar ur Sveriges historia /
26

(1851) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄSTABUDET PÅ FREIHWKSBORG.

Lari Gustafs landstigning på Seland väckte i Köpenhamn den största bestörtning och de till
segraren afskickade fredsunderhandlarne återvände med oförrättade ärenden. Förskräckelsen
och oredan i den Danska hufvudstaden_ var vid Svenskarnes anryckande obeskriflig och
forsvarsanstalterne så dåliga, att den med en ströfcorps utsände Grcfve Claes Tott utbad sig som
en nåd af Konungen, att få löprt till storms. Carl Gustaf lyssnade til! förslaget men ansåg
det säkrare att genom underhandlingar tillvinna sig en fred, hvars vilkor det stod i lians magt
att föreskrifva. Till sitt ombud hade han utsett förrädaren Corfitz Ulefeld. Tott sade: ”det
kan väl icke vara Ers Maj:ts mening alt till den grad förödmjuka sin olycklige granne, att
tvinga honom underhandla med en förrädare”. — ”Ni syues mig något djerf, grefve Tott,”
svarade Konungen häftigt; ”det rinner eder kanske i sinnet att ni är af Konung Eriks blod,
kom då ihog att jag är Carl den niondes dotterson och Sveriges Konung”. Tott teg, bugade
sig och gick oförskräckt ur rummet.

De afbrutna fredsunderhandlingarne fortsattes emedlertid i en by af hufvudstadens
granskap, och redan voro de hufvudsakligaste af Svenska ombudens stora fordringar af de Danska
beviljade, så att icke mer än frågan om afträdande till Sverige af Trohjems län återstod.
Carl Gustaf hade, för att icke draga ut på tiden, befallt sina Svenskar att i nödfall afstå från
denna fordran; men de Danske ombuden hade deremot befallning, att först i yttersta nödfall
vara eftergifvande, sedan de likväl först skulle låtsa afbryta underhandlingen med att stiga
upp från sina stolar och gå ifrån bordet. Denna föreskrift borde naturligtvis å ömse sidor
hållas ganska hemlig. Men som utrymmet i den lilla byn var ganska trångt, samlades de
Danske herrarne, strast före den slutliga sammankomsten, i ett rum som beboddes af
förenämnde grefve Tott, och erinrade hvarann om den roll de hade att utföra, icke anande att
Tott låg i sängen med sparlakanen tilldragne. Han fick således veta hela tillställningen och
skyndade att meddela densamma till de Svenska ombudens ordförande. När vid det
afgöran-de sammanträdet Svenskarne icke ville gifva efter, sköto Danskarne sina stolar från bordet
och reste sig upp, liksom för att afbryta underhandlingen. De Svenske, som väl kände Carl
Gustafs befallning, men icke den nyss af Tott till deras ordförande lemnade underrättelsen,
blefvo icke litet förundrade då de sågo denne göra på samma sätt. Hans beslutsamhet
gjorde dock önskad verkan, och Danskarne måste afstå äfven från Trond hjems besittning.

Sedan man blifvit ense om hufvudgrunderna för den blifvande freden, afslöts denne i
staden Roskild, då Sverige erhöll Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Trond hjem samt öarne
Bornholm och Hven. Delta var den fördelaktigaste fred Sverige någonsin afslutat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcateckn/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free