Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C A II L XI£ EXAMEN.
Carl XI:te, enda barnet af Konung Carl Gustaf och dess gemal Hedvig Eleonora, föddes pä
Stockholms slott den 24 November 1655.
Uti sitt testamente hade Konung Carl X:de uppdragit sin sons uppfostran och
formynderskap åt Enkedrottningen och de fem höga Riksembetena, samt till ett af dem,
Riksmarskalkens, förordnat sin broder Herlig Adolf Johan, hvilken äfven, i händelse af
Enkedronningens frånfälle, borde intaga hennes plats i Rådet. Men Hertigens häftiga och våldsamma
sinnelag stötte alla, så att till och med hans egna barn öfvergåfvo honom i följd af hans hårda
behandling. Riksrådet blef derföre betänkt att finna någon förevänning att aflägsna honom
från styrelsen, och en sådan fanns i sjelfva testamentet. De förklarade detsamma ogiltigt,
föregifvandc att Konungen underskrifvit det sedan han till hälften förlorat medvetandet, så
att han i stället för namnet, blott skrifvit Car under detsamma. Efter någon tvekan
instämde äfven Ständerna i denna åsigt, hvarigenom Hertigen uteslöts från styrelsen.
Den nya regeringens första omsorg blef, att förskaffa det af fiender omhvärfda landet
en efterlängtad fred, och lyckades äfven, med berömvärd ihärdighet, erhålla densamma utan
att behöfva uppoffra något betydande af den segerrike Carl Gustafs eröfringar.
Hade Förmyndarne vårdat -den unge prinsens uppfostran och landets väl i öfrigt, med
samma nit som fredsverket, skulle de, likasom sina föregångare under Christinas
minderårighet, gjort sig fortjente af efterveridens tacksamhet; men detta var så långt ifrån sanna
förhållandet, alt det till och med berättas huru de med afsigt låtit prinsen uppvexa i
okunnighet, för alt alltid kunna hålla honom i beroende och blifva frie från ansvar för sin
förvaltning, hvari enighet och plan blott då förspordes, när det kom an på att af statens
medel rikta sig sjelfva.
Redan Carl Gustaf hade utsedt sin späda sons blifvande lärare. Hans namn var Edmund
Frigelius. Utmärkt lör lärdom och duglighet utnämndes han, efter några års tjenstgöring i
Cancelliet, af Konungen till denna befattning och adlades med namnet Gripenhjelm.
Valet af en Guvernör som skulle leda det hela af prinsens uppfostran, ålåg således
Förmyndarne; men desse tveksamme och oense, hänsköto det vigtiga ärendet till den
klemande och till själsförmögenheler inskränkte Enkedrottningen, den unge Carls moder.
Hon utnämnde genast Krister Florn — en Herre med erkänd krigserfarenhet, men böjd för
vällefnad och verksam ledamot i ett den tiden llorerande namnkunnigt rumlaresällskap.
Oag-tadt det opassande i ett sådant val allmänt insågs, gjordes dock ingen anmärkning deremot från
Rådets sida. Horn blef således prinsens Guvernör och dessutom tillsattes ännu en andre lärare
lör Fransyska språket.
Undervisningen började först vid prinsens åttonde år. Att den gick trögt, torde väl
icke ensamt böra tillskrifvas hvarken Förmyndare eller Lärare, ty den unge Carl visade så
föga lust för läsning och så ringa flit, att han vid nio års ålder ännu icke kunde läsa
innantill. Hela hans håg stod på lekar och barnsligheter, opassande för hans ålder.
Enkedrottningen frågade alls icke efter hans framsteg i läsningen; hon var nöjd då hon såg sin kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
