Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XI:s FORSTÅ REGERINGSAR.
(Omtryckt).
\ id antrådet till regeringen kunde Carl XI, oaktadt han fyllt 17 är, ännu anses mera som
gosse än yngling. Begåfvad af naturen med sent mognande såväl kropps- som
själsförmögen-heter, hade, genom den uppfostran han erhållit, de förra blifvit något utbildade, de sednare
deremot outvecklade; och i det sällskap af unga lättsinniga vänner, som omgaf honom, hade
han ej lärt sig iakttaga värdighet och en finare hållning i sätt att vara. Att klart uppfatta
och uttrycka en tanke var honom ännu omöjligt, hvarlöre hans yttranden i Rådet utgjordes
af den stående termen, att flertalets åsigt af ämnet äfven vore hans. Likaså fåordig var han
i de finare umgängeskretsarne, der han kände sig främmande och tvungen. Medvetandet af
den obetydliga rol han såg sig nödsakad att spela, gjorde, att han sökte komma ifrån det
obehagliga tvånget, och höll sig för detta ändamål så mycket som möjligt aflägsnad från
hufvudstaden.
I sällskap med sina vanliga kamrater kände deremot den unge Carl sig bättre
hemmastadd. Fri för tvång och förställning yttrade sig då det naturliga lynnet, ett ystert och
lef-nadslustigt ynglingasinne, som dock, oaktadt just ej de bästa föredömen, höll sig obesmittadt
från hvarje ungdomsutsväfning. För qvinnor visade han ingen benägenhet, hvilken
omständighet den Franska Ambassadören lät sig angeläget vara att inrapportera till sitt hof, tilläggande:
”Jag tror, att han heldre vill sofva hos en gammal Generalmajor, än hos den vackraste dam
i sin hufvudstad”.
Hågen stod åt andra håll, pä jagter, ridter och framför allt på mönstringar och
exercerande af soldater, hvilket så mycket roade honom, att han natten före någon större
fältmanöver, af otålig längtan, icke kunde få en blund i sina ögon.
Dessa krigsöfningar, så som de under hans ledning utfördes, voro äfven muntra och
lifliga, men derjemte vådliga i hög grad. Så t. ex. flög en gång en jakt i luften med tjugu
mans besättning; en bro brast under rytteriet, så att många drunknade; vådaskott skedde
litet emellan, och Konungens egen häst blef på detta sätt träffad under honom.
Dessa tidsfördrif jemte resor, hvarunder flere veckor å rad anställdes jagtpartier i de
stora skogarna, äfvensom dansnöjen bland folket, der glädjen fritt och otvunget yttrade sig,
utgjorde den unga Konungens käraste tidsfördrif. Så hände på en resa genom Dalarne, dä
Konungen färdades genom Mora, att Presten derstädes till prestgården inbjudit byfolket på
julefägnad och dans. De glada gästernas sorl i förening med nyckelharpans surrande,
verkade elektriskt på den krönta ynglingen, som, för glädjens skull glömmande majestätet, med
hänförelse kastade sig i den hvirflande dansen. Minnet häraf har intill våra dagar bibehållit
sig i Dalarne, der hvar man vet berätta, huru Konung Carl XI svängde om med kullorna
i Mora prestgård.
Dessa glada ungdomsfröjder lemnade snart rum för omsorger af alfvarsammaste slag.
Ludvig XIV, Frankrikes unga och ärelystna Konung, hade länge, fast iörgäfves, försökt få
Sverige till bundsförvandt i det krig han ämnade företaga mot Holländska republiken.
Genom mutor och löften om stora subsidier, lyckades slutligen tillvägabringa detta förbund,
som snart förde Sverige till branten af sin undergång. Svenska trupper borde i följd af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
