- Project Runeberg -  Teckningar ur Sveriges historia /
59

(1851) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår älskade Konung. På det hela taget, var han ingen vän af titlar och trodde att de
verkliga embetenas anseende led genom dem.

Konungen hade länge lidit af en inre sjukdom; då han kände sitt slut nalkas, yttrade
han med christlig undergifvenhet: ”Jag märker att min Gud sänder bud, och vill kanske
unna mig ro hos sig, efter jag alls ingen hafver här på jorden; thy är det tillbörligt, att
jag bereder mig, och pryder min själ i den purpur, som är färgad i Christi rättfärdighets
blod, emedan han eljest intet anser, anten purpur eller krona.” Han dog snart derefter,
endast fyratioett år gammal, den 5 April 1697. Medan hans lik stod obegrafvet på slottet,
uppkom en vådeld, hvaraf det gamla historiskt märkvärdiga Stockholms Slott förtärdes. Liket
rycktes undan lågorna och begrofs i Ridderholms kyrkan.

Hans gemål Ulrika Eleonora var en Dansk Prinsessa, dotter af Konung Fredrik III.
Förlofvade före Danska kriget, blefvo de derunder hvarandra trogna, oaktadt man både i
Danmark och Sverige sökte hindra ägtenskapet. Under kriget understödde hon Svenska
fångarna på allt sätt, och pantsatte sina juveler och sin föriofningsring för att skaffa dem
penningar. Sedan hon kommit till Sverige, gaf hon alltid företräde åt allt som var Svenskt,
och vann genom sin godhet och sitt stilla väsende allas kärlek. Barnens uppfostran, jemte
läsning och välgörenhet, var hennes sysselsättning i ensligheten, der hon lefde och trifdes bäst.
Af sju barrt blefvo endast tre vid lif, tvänne prinsessor. och en prins, Konung Carl XII.

Om Konung Carl XI har ofta blifvit sagt, att den jemna uppmärksamhet han nödgades
egna rikets finanser, dess inre styrelse och försvarsverk, i förening med den försummade
uppfostran han erhållit, gjorde honom obenägen för några betydliga anslag eller uppoffringar
för vetenskaper och konster. Detta omdöme synes icke rätt väl stå tillsammans, åtminstone
hvad de bildande konsterna vidkommer, med den mängd konstverk som under hans regering
utfördes. På byggnader användes öfver en million daler, hvarjemte ett högst betydligt antal
taflor och plafonder, deribland stora och verkliga mästerverk af en Ehrenstral, Lemke m. fl.,
pryda så väl Stockholms Slott som Drottningholms, Carlbergs och Gripsholms m. 11.
Dessutom många kyrkor. Dyrbara praktverk, såsom Carl X:s bataljer och Teckningar af Sveriges
Herresäten och Alderdomslemningar, båda af Grefve Dahlberg, blefvo på Konungens
bekostnad graverade, de förre i Paris, de sednare inom landet af flere konstnärer. Detta,
jemte den personliga vänskap och högaktning som Konungen visade den ryktbare Ehrenstrahl,
hvilken han ofta vid lediga stunder besökte på dess attelier, tyckes utvisa att Carl XI egt
både sinne för konsten och användt betydliga summor till dess uppmuntran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcateckn/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free